POST !!
Ända sedan jag fick höra att Thess skickat brev har jag gått som en galning, näst intill besatt och kollat posten lite väl ofta och det är helt klart en underdrift. Då det igår fortfarande inte ramlat in något tog jag beslutet att leta igenom grannarnas postfack. Med en känsla i bakhuvudet att detta kan vara att passera en gräns till total "utom all räddning" stämpel.
Trots dessa känslor så letade jag ihärdigt igenom 5 olika postfack tills ett stort platt kuvert lyste rakt mot mig, med mitt namn i den där välkända stilen. Skrek till av lycka, hoppade upp och ner, skrek ut ord som blev till meningar, vände mig om för att jubla och insåg att jag skrek rakt in i en vägg eftersom Gabbi uppenbarligen lämnat mig någonstans mellan breven utan att jag i min ihärdighet lagt märke till detta. Däremot stod det en grupp med tio asiater och stirrande tillbaka på mitt solo uppträdande, eller helt enkelt totala freak varning, där det måste sett ut som att jag helt enkelt uppskattade mitt eget sällskap, eller bara fick en total nollställning. Har inte bestämt ännu vilket som vore bäst.
Efter att slängt till ett stort leende för att rädda situationen, och istället bevisat att jag kunde uppföra mig konstigare. Sprang jag uppför trappen in i rummet och slängde mig på sängen. Ett brev från världen där ute var som ett tecken att det fortfarande existerar ett liv efter detta. Översatt ett liv om skolan släpper ut dig levande.
Och innehållet gjorde mig inte besviken kan jag säga. Upp drar jag en stor plansch där SM guld lyser tillbaka mot mig och ett stort underbart saknat klubbmärke, tårarna var inte långt borta och att säga att detta gjorde min dag vore att ljuga. Det räddade helt klart mitt år och mitt liv. Och lite energi kom tillbaka. Det finns trots allt bra saker där ute när detta är över.
Spenderade en timme efter det för att kolla på guld målen om och om igen, tror jag kan memorera minsta lilla rörelse tjerna tar nu.
TACK THESS OCH TACK KIMMO !!!!!! Tänk vad ett sm guld kan göra.
JIIPPPPIIII
