My life in Australia

Gabbi och Alex var tillbaka för en weekend i Manly och jag vet inte vart jag ska börja för att berätta om helgens äventyr, det slutade dock med nattbad i havet och en nedgrävd kamera... och jag tror att vi lämnar det där. Dock så insåg jag helt plötsligt vad ordet vit innebär, såg ut som att jag inte sett sol på 100 år och levt i en grotta. Men det kanske bara var Gabbi och Alex som var bruna...

Dom åkte idag för att bege sig till Nya Zeeland, inte alls avundsjuk! så det var bara för mig att återgå till verkligheten. Vaknade dessutom upp med en värkande hals, just när jag trodde att jag hunnit blivit frisk. Man undrar när det ska gå över. Känns som sjukdomarna bara överlöser varandra.

Idag så har jag bara försökt fokusera på studierna men det har helt enkelt inte gått, jag har verkligen försökt med allt! vilket inte känns så där super bra då final exams are coming up. Annars så är det sommar i luften och det blir inte bättre av havsutsikten när man tittar ut genom fönstret. Det är som en hel värld utanför fönstret som man inte kan ta del av. hm... fängelse ? bästa gemförelsen jag kan komma på.

Till sist så går det inte att ladda upp bilder på bloggen, ingen aning om varför.

Vaknade upp med något som kan gemföras med brännande feber imorse, just nu känns det som vågor som kommer svepande och sedan försvinner. Aldrig helt frisk, hur länge ska det sitta i kan man undra. Bättre timing får man leta efter. Missade tre lektioner idag då jag helt enkelt inte kom upp ur sängen. blev sjukförklarad av mig själv när jag insåg att stegen mot badrummet skulle vara framme vid jul ungefär om jag fortsatte hålla rak kurs. Jag föll som en sten tillbaka ner i kudden, och gjorde några tappra försök att studera sängliggande med law böcker runt omkring, som skrek tillbaka ord som aldrig någonsin kommer accepteras av mina väl fungerande hjärnceller. Samtidigt som paniken över alla missade lektionsminuter sakta började förvandlas till en gastkrammande skräckfilm innan jag helt enkelt somnade med inte mycke mer till tröst i den stekande värmen.

Nu så här på kvällen mår kroppen trots allt bättre och jag vågar tro att febern är borta, men antagligen bara för att uppenbara sig lagom till lektionstid imorgon bitti. Jag ber en sista bön att så inte är fallet så jag faktiskt slipper att förlora förståndet helt och hållet.

Annars jobbar jag på med en presentation som ska hållas för klassen på torsdag och där varenda en ska använda sig av powerpoints underbara teknologi. Vilket inte jag hade tagit i beräkningen utan suttit ock skrivit nyckelord till ett vad som uppenbarligen var ett gammeldags tal från 80 talet ? så nu har jag slängt mig på datorsalen knopat ihop 5 slides till powerpoint med ungefär ett ord på varje. Skona mig.

Hela himlen öppnade sig igår och dom varnade för att gå ut genom dörren. Det stormade och blixtrade som aldrig förr...

Första dagen på jobbet igår och Emelie bestämde sig för att lägga sig ner och spy efter en timmes arbete. great start! har legat på badrumsgolvet hela natten och vet inte hur jag ska klara av mitt event jobb imorgon. Vilket ja måste eftersom det är obligatoriskt till kursen

hoppas ni har det bättre !

Thess: Nej men sen du skrev har jag kollat posten lite väl ofta dom tror nog ja håller på att bli knäpp haha

Har fått jobb på resturang nere i Manly nu och jobbade första dagen i fredags. Var riktigt kul faktiskt,

Jag och Gabbi var i Sydney igår och skulle hitta Law böcker på biblioteket. Men då vi hade lite svårt att ens förstå texten blev detta genast ett problem. Men som från ingenstans sitter det en advokat bredvid oss och undrar om vi behöver hjälp... OM vi behövde!

Satt där och antecknade medan han förklarade ord jag inte hade en aning om vad han pratade om. Gabbi förstod inte heller så mycket mer, så jag vet inte hur det ska gå. Hur fan ska jag veta vad Tort Law är för något!!??

Annars så har inte pluggandet minskat direkt snarare stigit...


Idag ska jag hjälpa till att bump in för ett event på skolan från halv ett, så goodbye studie time...

Sen måste jag berätta om veckans klockrena citat. Vi sitter i gabbis rum och pratar då jag får en ide om att bara dra nånstans och göra nåt spontant!

Detta var dock inte Emelie så pigg på så hon förklarar att "Nej jag kan inte vara spontan ikväll, men nästa lördag kan jag planera in att vara spontan"...

 

What ? jag visste inte att planering å spontanitet gick hand i hand...!

Igår slutade lektionerna klockan två, då satte jag mig ner och skulle avsluta min assignment som skulle vara inne idag. 15 och en halv timme senare visar klockan på 5.30 på morgonen och jag skriver ut mitt arbete. Efter detta fick jag en timmes sömn innan det var dags att gå upp igen. Gabbi fick däremot ingen sömn alls så jag antar att jag ska vara nöjd!?

Vi har gåt som i en dimma idag båda två helt avtrubbade, och knappt förstått varandras ord.

Har hållt mig uppe i samanlagt 36 timmar nu... undrar om det finns något rekord att vinna ? ...

Nu hade jag tänkt att sova då jag är dödligt trött men detta tar ju inte presentationen och testet vi har imorgon hänsyn till...

Det kanske blir en tidig kväll iaf... jag undrar när ordet tidig började förknippas med ett på natten ?

Fredag, fredag...

Funderar starkt på att helt enkelt inte gå och lägga mig inatt då jag ska upp klockan 4 AM för event jobb i Sydney.

Bytte enrgi dryck för fjärde gången igår och inhandlade även energi pills, funkar mycket bättre. Annars så fyllde Emelie 21 i torsdags och helgens firande vart inställt till fördel för pluggandet... woho ?!

Hoppas ni har det lite mindre stressigt. Nu ska jag ringa min underbara lillasyster!




HAPPY B-DAY!!

Tydligen fotsätter både tiden och skolan att existera, jag tror inte riktigt dom inser att AIK tagit SM GULD, jag kan aldrig tröttna på dom orden SM GULD. music in my ears.

Men sen måste ju bara påpekas att hatet och skadeglädjen inte kommer långt ifrån kärleken och lyckan. Djurgårdsspelare som ligger fallna, slagna och besegrade som små högar på planen. Förlust mot ett superettan lag så vem kan klandra dom. Det kanske är dags för både spelare och ledare att inse den sanning som stirrar tillbaka på dom. Ni är inte bättre än super ettan. Svälj det och move on.

Is this the beginning of the end ?

Den enes sorg den andres lycka. Och just nu är vi helt klart den andre. För oss kan jag känna framtiden, jag kan faktiskt ta på den. Och lyckan ligger fortfarande kvar där i kroppen som något underbart jag aldrig vill släppa taget om.

För att släppa den levande drömmen för ett ögonblick så fick jag tillbaka min första report idag. Satt och nervöst bet på pennan innan jag vände på pappret och såg ett D lysa tillbaka på mig. Okej jag vet nu låter ett D jätte dåligt men i detta system är det näst bästa betyget man kan få. Så jag kan lättad sucka ut efter min första report. Även om den där känslan att det inte var bäst gnagde otåligt inom mig. Kändes lite bättre av att ingen annan heller fick HD ... men ändå.

Jag är fortfarande rädd för att vakna, jag är fortfarande rädd att det bara var en dröm...

Allt var förberett jag hade köpt hem matchen och skulle följa allt live via datorn, Klockan närmade sig sakta men säkert matchstart till tidernas guldfinal. Den sekund jag väntat på dom senaste 11 åren tillsammans med alla andra hoppfulla supportrar i världen. 11 år förstår ni hur lång tid det är ? hur många minusgrader, tårar och smärta som frusit fast där mellan åren. Jag ser sakta minnena flyga förbi. anstormingen av planen i Västerås när vi vinkade goodbye till superettan för sista gången då vi gick med stabila steg mot framtiden som låg framför våra fötter. Jag minns krossen mot Djurgården året efter och Boatengs tunnel. Jag har väntat, vi har väntat och nu lever vi mitt i den dröm som tog 11 år för lång tid på sig att slå in. Och jag är livrädd att det bara är en dröm...


Hammarby vinkade hej då till allsvenskan och lämnade knappt spår efter sig. Djurgården klarade med nöd och näppe knycka åt sig kvalplatsen och vi krossade båda två i årets alla derbyn. Det luktar en ljuv doft av en gul svart storhetstid som bara är på första luckan. Och jag vet inte hur man beskriver dessa känslor.


Denna match som var hemköpt till min dator blev det dock inget av, tiden gick men mina fingrar total strejkade, hela kroppen skrek och mitt hjärta visste att den där matchen skulle jag aldrig se. För något gick upp för mig dom där sekundrarna innan avspark. En supporters tillvridna huvud, kalla det vad ni vill. Men jag har inte sett någon av dom senaste matcherna som AIK har vunnit på väg mot guldet. Skulle jag nu då riskera att förstöra allt genom att titta på denna matchen. Tänk om dom förlorade på grund av att mina två ögon inte kunde förmå sig att vänta i två timmar till, på ett resultat. Det kanske inte finns någon logik i detta, Men kärlek är inte logik det handlar om hjärta.


Tro det eller ej men efter alldeles för många sömnlösa nätter och bitande nervositet lyckas jag somna. Klockan 02:35 piper det till i min mobil. Det var varken sms, alarm eller ringsignal. Det var ett tecken. Säg vad ni vill om den förklaringen men jag kan omöjligt se det på något annat sätt. Spikrak sätter jag mig upp i sängen inser vad klockan är och att matchen snart är över. Allt som händer nu går så snabbt. Jag slänger åt mig datorn, med darrande händer slår jag in sportbladets adress med en rasande fart innan min kropp hinner fega ur och helt enkelt förlora medvetandet. Sekunderna med vit skärm är dom längsta i mitt liv och magen hinner vända sig ut och in innan orden "JUST NU ÄR AIK SVENSKA MÄSTARE" stirrar tillbaka på mig, Jag känner lyckan, och tårar bränna innanför ögonlocken medan nervositeten förvandlas till ett äckligt hot om himmel och helvete i kroppen.


Nu sitter jag helt maniskt och klickar på uppdateringsknappen för varje liten hundradels sekund som om mitt liv hänger på om jag skulle missa en hundradel...


Och plötsligt som en blixt från klar himmel, som en uppenbarelse, en frälsning från ovan en gud som helt plötsligt existerar lyser 1-2 till AIK emot mig med stora bokstäver samtidigt som ett glädje rus infinner sig i precis hela kroppen en bubblande lycka som vill brista ut i allt och lite till. Men ändå jag har sett för mycket med AIK för att ta ut något i förskott. Jag håller nu andan och trycker nu snabbare än vad datorn hinner med... "AIK SVENSKA MÄSTARE I FOTBOLL 2009" det är slut, vi vann, 11 års väntan är över.


Jag sitter som i trans och bara stirrar rakt på skärmen som att den helt plötsligt ska ändra sig som att allt är ett misstag. Innan jag inser, 02:50 går ett sm guld med tre bokstäver på rakt in i mitt hjärta. Tårarna börjar rulla nerför kinderna och jag flyger upp ur sängen och bara exploderar ut precis allt, jag skriker och gråter ut det där bubblande hoppet som väntat och trott i 11 år. Jag hoppar omkring i rummet. Medan min koreanska rumskompis yrvaket flyger ur sängen, stirrar på mig som att hon aldrig sett lycka förrut. Och med livrädd, vettskrämd röst får halvt kvävande, halvt desperat fram orden "EM! ARE WE UNDER ATTACK"! medan hon kramar sin kudde så den gröna färgen nästan vitnar mellan hennes fingrar.


Jag vill skrika ut min glädje till hela världen och inser att jag är bland människor som inte fattar någonting. Jag drar på mig min guldtopp som inhandlades till ett av många sm guld för länge sedan som aldrig blev av. Jag vet inte om toppen har krympt eller om jag har växt men det spelar ingen roll på kommer den. Sen tar jag AIK flaggan i händerna och springer ner längs Manly Beach med en sån känsla i kroppen som inte kan beskrivas, vissa saker måste helt enkelt upplevas. 


Jag kanske trott på sm guld i elva år nu, Och jag kanske tippade guldet till solna när vi slutade i super ettan. Men det spelade ingen roll hur långt ner vi hamnade eller hur många förluster som slog emot mig alla kolsvarta kvällar från råsundas läktare. På samma sätt som guldtoppen aldrig slängdes bort utan packades ner i en väska till Australien, på samma sätt slutade jag aldrig att tro. Tro på den klubb jag älskar, tro på det sm guld jag visste skulle komma en dag. Och det är det som får oss att leva i dom mörkaste tider, det är det som får oss att komma tillbaka.


Vi är AIK, vi slutar aldrig tro


Och vem vet om jag hade valt att se matchen kanske den där insidan av stolpen mot Örlunds mål svävat in och Tjernström kanske aldrig fått in den där omöjliga vinkeln som gav hela världen extas. Vem vet...

Klockan står på 02:50 och AIK HAR TAGIT SM GULD!!!!!!!!!!!!!

Jag kan inte skriva mer nu för jag kan varken sluta skaka eller gråta.