My life in Australia

your my first love
it˙s a warm and pounding true love
the kind that boys could never understand
One day I˙ll buy two one way tickets
Amsterdam or San Francisco
and we won˙t ever be afraid again

So hold on



we don't care
we don't care
we don't care what you say about us

we look so good
we look so good
we look so good together

I MISS YOU

Oh, oh, oh, oh, oh.
It must have been cold there in my shadow,
to never have sunlight on your face.
You were content to let me shine, that's your way.
You always walked a step behind.

So I was the one with all the glory,
while you were the one with all the strength.
A beautiful face without a name for so long.
A beautiful smile to hide the pain.

Did you ever know that you're my hero,
and everything I would like to be?
I can fly higher than an eagle,
'cause you are the wind beneath my wings.

It might have appeared to go unnoticed,
but I've got it all here in my heart.
I want you to know I know the truth, of course I know it.
I would be nothing without you.

Did you ever know that you're my hero?
You're everything I wish I could be.
I could fly higher than an eagle,
'cause you are the wind beneath my wings.

Did I ever tell you you're my hero?
You're everything, everything I wish I could be.
Oh, and I, I could fly higher than an eagle,
'cause you are the wind beneath my wings,
'cause you are the wind beneath my wings.

Oh, the wind beneath my wings.
You, you, you, you are the wind beneath my wings.
Fly, fly, fly away. You let me fly so high.
Oh, you, you, you, the wind beneath my wings.
Oh, you, you, you, the wind beneath my wings.

Fly, fly, fly high against the sky,
so high I almost touch the sky.
Thank you, thank you,
thank God for you, the wind beneath my wings.

Små stunder när allt annat tynar bort, små ögonblick när allt som betyder något finns rakt framför dig, små förlorade andetag  när skillnaden mellan liv och död balanserar på en alldeles för skör tråd. som på en enda sekund kan förändra en hel värld,  vi ska fånga dom ögonblicken till stunder av obegränsad glädje och lycka så total att inga moln i hela världen kan skymma det guld som glimmar.

Jag kan bokstavligt talat höra hur hela råsunda håller andan. Varenda nerv i hela kroppen är åtdragen och tänderna så sammanbita att en avbitar tång inte skulle kunna bända upp dom. Det är som att tiden faktiskt står stilla, och hela världen för några sekunder stannar upp, allt fokus är på en boll som är på väg helt fri med sin värsta fiende tätt bakom sig strida mot helt fel mål med alldels för hög hastighet. Om jag ska vara helt ärlig så skulle troligtvis halva världen kunna sprängas sönder och samman utanför Råsundas murar, utan att en enda människa som  står där inne ens skulle blinka åt händelsen. Allt som existerar är nuet, och här finns bara vi.

Dom där overkligt smärtfulla sekundrarna som jag tillåter mig själv att kalla ”nära döden upplevelse” för jag tror inte man kan komma så mycket närmare. Det är som att för några sekunder förlora hela sitt liv, se allt smälta förbi sönder och samman. Känna hur hjärtat står still och hur andetagen är alldeles för frånvarande, eller helt enkelt oförmågan att känna överhuvudtaget, Som för några sekunder gå in i ett vakuum där ditt sista hopp står till en målvakt som om några sekunder ska avgöra ditt öde. Det är som att lägga ditt liv i någon annans händer. Och vänta på beskedet i en ohållbar bubbla av förtvivlan.

Sekunder kvar, vi vet alla vad detta kan betyda. I just denna stund kan vi alla var och en offra precis allt vi äger och har för en enda räddning. Det kanske inte låter normalt någonstans, det kanske inte är varken logiskt eller realistiskt. Men det spelar ingen roll. Det är bara så det är.

det är ögonblicken som avgör. Ögonblicken som på några sekunder kan avgöra en match, få den där desperata tystnaden att tvärvända in till livslånga minnen som lyser starkare än varenda smärta som någonsin bosatt din kropp. Vem kommer någonsin glömma Aspers guldräddning - 98...

 Hela världen har tagit en paus, det existerar inte något annat, alla blickar är riktade mot exakt samma ställe.  

Plötsligt går en lättnadens suck över hela råsundas alla läktare, det är som att flera tusen människor släpper ut andan på samma gång, Vakuumet du nyss satt inlindat i släpper hjärngreppet om din kropp ock dina käkar börjar forma ord, jubel och glädje i form av så stark sång att du är övertygad om att världen där utanför inte finns längre. Du hör slutsignalen ljuda som en segervissla i dina öron. Ser fienden falla ihop som en liten hög där på marken, och du är helt säker på att allt som betyder något i livet finns här och nu.

 För hur du än vrider och vänder på det så existerar bara nuet, och här finns bara vi.

Tennisen igår vart inställd så det vart jogging tur istället, vet inte vad som hänt men mina steg känns hur lätta som helst och det är nästan som att jag inte kan bli trött, I love it! Nu sitter jag med läxor och letar efter volunteer platser på olika slags event i Australien.

Dessutom har vi fått i uppdrag att göra en portfoli med allt vi kan komma över som har med event att göra, allt från tidningsutklipp till barnkalas lokaler och texter och bilder. Så ser ni något intressant som har med event att göra får ni gärna mejla över. Jag vill samla så mycket som möjligt från olika länder och platser.

[email protected]

Ingeborg :klart ett år I USA inte räcker!! du vill ju därifrån det hör ju jag. Är ju bara vad dina kompisar tycker och dom nöjer sig ju med en lägenhet i Linköping, det säger väl det mesta...  Samla ihop lite pengar och bara åk och gör något utomlands. Du kommer ändå aldrig vilja stanna i Sverige igen. Vad du vill göra kommer komma till dig sen, gå inte och tänk på det hela tiden. Bara åk utomlands och jobba lite, till nåt ställe du alltd velat.

Trodde aldrig någonsin jag skulle sätta på mig nåt liknande...

Something scary happend last night...

Jag ska som vanligt gå till badrummet för att borsta tänderna, då jag helt plötsligt får syn på en liten spindel som sitter bredvid mina fötter. Detta ägnade jag inte direkt någon tanke eftersom jag aldrig någonsin varit spindel rädd.

Det tar mig några sekunder innan det helt enkelt går upp för mig att jag är i Australien, framför mina ögon ser jag ungefär 10 000 olika sorters gift spindlar som seglar förbi, därav minst 5 000 som är ute efter att döda mig med sitt dödliga gift. Jag tittar återigen ner på spindeln som denna gång krypit snäppet närmare mina stackars bara fötter.

Det tog mig en sekund att vara tillbaka på rummet igen... aldrig har någon sprungit så snabbt

Idag ska jag prova min skoluniform så den sitter som den ska, sen ska jag upp till biblioteket och hämta en bok, annars tänkte jag bara ta det lugnt och ut å springa lite nere vid vattnet.

En dag i Sydney och jag vet helt klart hur Darling Harbour ser ut...

På kvällen skulle vi träffa Gabriella och hennes föräldrar som hälsar på i Sydney för tillfället. Dom skulle bjuda oss på resturang. Det var så olyckligt att vi nog gick fram och tillbaka i en timme bara för att hitta en enda resturang som verkade totalt spårlöst försvunnen. Vet inte hur många människor vi hann fråga under den timmen, stackars folk. Hade dock inte väntat mig en lyx middag med både skaldjur och alldeles för dyrt vin. Men antar att det är dags att vänja sig. Får väl säga att min pappa bjuder igen när han kommer...

Det första vi gjorde i Sydney var dock att titta på Opera huset och självklart tänkte jag på den enda person som hade vart totalt lyrisk över detta, Stina off course.

Sen bar det av till... STARBUCKS!

Efter 10 månaders lång väntan så kom den helt plötsligt från ingenstans, som en uppenbarelse för mina ögon. Och smaken kändes precis samma som för 1 år och 10 månader sedan. Jag har ingen aning om hur jag kunnat leva utan detta. Nu fattas bara lite car hang, musik och Cali, some memories never die.

Nej nu är jag så sjukt trött att jag kommer stupa om jag inte får sova, men Sydney var underbart och jag är alldeles för exalterad inför skolstarten, Något står inte rätt till.

Och till sist menade LINKÖPING Stina vad du ska märka ord LH!!!!


ME LIKE

Den klassiska hoppbilden a la Em :)

Kändes som att jag och fyra till är dom ända kvar på campus denna hleg men det är nog dock en liten överdrift...

Igår var jag och Nathalie ute i Manly vi var på Shark bar och något annat ställe, älskar uteställen här då det är en blandning av den sköna bar atmosfären med biljardbord och samtidigt nattklubbskänsla med dansgolv. Och bäst av allt gratis inträde.

Jag fick total styla och sminka Nathalie och efter att hon ett antal gånger klagat på att hon såg ut som en prostituerad gick hon med på att visa sig bland folk. Henes åsikt var dock total fel då jag hade lyckats totalt!

Nej nu måste jag dra, ska in till sydney idag.

Till Ingeborg: KÖP INGEN LÄGENHET I LIDKÖPING! RENA DÖDEN! är ju inte vad du vill egentligen någonstans.


Ems snygga styling

"Jag minns det som igår, fast det nu har gått några år"

Minns du också stegen som ledde från råsunda dom som knappt kunde lyfta från marken, när varje muskel i hela kroppen var tvungen att arbeta bara för att ta ett enda steg. Minns du också tårarna som till slut brände sönder dina kinder den där vinterkvällen i November. Eller skriken som aldrig ville sluta, skriken av frustration och ilska som inte kunde lämna din kropp. Minns du tiderna när livet kändes meningslöst och till och med hoppet var på väg att överge dig. Det som skulle vara ditt sista halmstrå att hålla kvar vid. Och då från ingenstans få tabell placering och glåp ord upptryckta i ansiktet medan dina försök till försvar skrattades bort med ett hånflin som sa så mycket mer. Då när inga uträkningar, diskussioner eller böner i hela världen skulle kunna hjälpa oss. Minns du också den där fastfrusna känslan av total hopplöshet som fick hela världen att svartna.

Det är över nu.

Får man tillbaka allt i lycka? alla år, alla månader, alla veckor och alla dagar av svidande förluster och frånvarande poäng, alla tomt stirrande blickar som tittar rakt in i ingenting. Får vi tillbaka allt nu, alla ord och trakasserier vi fått uthärda genom åren,  kan det verkligen funka så. Har det verkligen vänt.

jag kan se hur sm guldet hägrar en bit ifrån mig, fortfarande alldeles för långt borta för att ta på , men ändå så fruktansvärt tydligt för mina ögon och verkligheten. Jag kan känna doften av cupguld och europa spel. Och drömmen om champions leauge liksom bara ligger där och väntar på att verkligheten ska hinna ifatt.

Det är slut på både drömmar och verklighet, det är helt enkelt våran tur.

Första introt för event programmet var avklarat och om jag trodde detta var rätt för mig förrut är det ingenting mot känslan jag har nu. Är så extas att jag bara vill börja plugga på en gång och detta var ord jag aldrig trodde jag skulle säga. Det första dom sa var att jobba med event betyder att ingen dag är den andra lik, och dom orden gick rakt in i mig för att stanna för evigt och alltid. Hur underbart låter det inte.

Det första eventet vi ska vara med och arrangera är den stora surf tävlingen nere på Manly Beach.

Sen så kan man anmäla sig till event gruppen på skolan som ordnar alla skol event från fester till andra aktiviteter. Tyvärr så är det bara 6-7 stycken som får vara med i den gruppen och hur hon väljer ut detta har jag ingen aning då hon knappt vet vilka vi är ännu. Jag har iaf anmält mitt intresse så bara att hålla tummarna.

Nej nu måste jag gå och duscha så jag hinner i tid till Cocktail partyt.

Har precis varit och ätit frukost, Sitter och väntar på första briefingen med event klassen som börjar om en halvtimme. Sen ska vi ta måtten til uniformen som ska göras till nästa vecka och sedan är det Cocktail partyt ikväll och efter det ska vi gå ut i Manly.

Vaknade upp imorse av ett sms som sa 2-0 till AIK, it's a wondeful world.

Vaknade imorse och såg hur annorlunda allt var i dagsljus, havsutsikten var inte helt fel. Nu har vi precis varit på college tour och det kommer dröja länge innan jag hittar runt på det här stället, kanske dags att inhandla personlig GPS ?

Klockan 1 pm blir det en Manly tour på 4 timmar, då vi ska vandra runt alltihoppa, ska försöka ta lite kort då och lägga upp. Annars har vi fått hur mycket information som helst, och det är inte dåligt med aktiviteter som anordnas varje helg. Nu till helgen blir det surf weekend, man åker iväg och övernattar på nåt surf ställe här i Australien där man får gå en surfkurs, kostar lite grann så har inte bestämt mig än. Annars så ska jag på intervju om ett barnvakts jobb nu i eftermiddag.

skolan har även ett fotbollslag som jag ska på try out för i nästa vecka, om mina fotbollsskor anlänt tills dess.

I know there's a blue horizon,
Somewhere up ahead, just waiting for me,
Getting there means leaving things behind,
Sometimes life's so bitter sweet.


I guess it's gonna have to hurt,
I guess I'm gonna have to cry,
And let go of some things I've loved,
To get to the other side,
I guess it's gonna break me down,
Like falling when you try to fly,
It's sad, but sometimes moving on with the rest of your life,

Starts with goodbye.

22 timmar kvar...

Det är overkligt lite tid kvar och jag vet inte vart dom senaste 10 månaderna i Sverige tog vägen ?


Sitter och tittar runt i ett helt nedplockad rum, sakerna är i kartonger och resväskorna är fyllda till bredden. Och allt jag kan tänka på är sista dagen i Californien, mitt alldeles för rena rum, Jordie's "bye bye" och sista blicken på Stina och Melissa innan man vände sig om för att vandra tillbaka i tiden. Med förhoppningar om att allt skulle bli som förut, tankar om att stanna i Sverige, skaffa lägenhet och börja sitt liv. Då man trodde att allt gick att åka tillbaka till. Det funkar aldrig så. Då man helt enkelt slets mellan små stunder av lycka och en gastkramande saknad till det liv man skapat alldels för långt borta. Och ord som sakta skrek i mitt medvetande , ta mig härifrån...

Kanske var allt bara lite för samma som man lämnat det, kanske ville man själv inte samma saker längre, kanske hade man lite för höga förhoppningar att detta ändå var hemma. vem vet ? en sak vet jag iaf, det vart aldrig tillräckligt igen... det är svårare att gå bakåt än framåt helt enkelt. Och vem vill gå baklänges genom livet ?

Men från dom där första stegen ut från Arlanda som bara ville ta dig tillbaka till Cali mer än något annat i världen, så anpassade man sig lite väl bra kanske. USA kom längre och längre bort och accepterandet av här och nu kröp bara närmare. Tills en dag tristessen tog över hand, och man bara visste att inga försök i världen skulle få här och nu att kännas hemma. Inga kompisar, roliga fester, jobb, pengar, små resor eller killar skulle ändra dina känslor om att vilja så mycket mer. Vilja något annat.

tro inte att jag aldrig ville stanna, för det gjorde jag. Mer än något annat önskade jag att bara vilja vara kvar här och nu. Bara vilja samma saker som dom flesta andra i en stad någonstans i Sverige. Kanske försökte jag aldrig tillräckligt ? vem vet. Men innerst inne så vet jag bättre än någon annan. Detta blir aldrig rätt för mig. Inte här och inte nu.

om 22 timmar sitter jag på ett plan igen... Och en del av mig har väntat på den stunden i 10 månader.



We will always have Cali

Helgen började med att allas vår Ingeborg kom till sthlm för att hänga lite med mig. Då vi inte setts sen vi skilldes åt I USA för ett år sedan vart det helt underbart att få hänga igen :) Dock var starbucks utbytt mot jag vet inte vad , men men vad gör man inte för en shai latte ?

Sen fortsatte kvällen med middag hos släktingar innan syster och jag avslutade natten inne i stan. Helt underbar kväll!

Idag blir det middag hos Thess och imorgon sista fotbollsspelandet i Sverige.

    



            You can't tell me it's not worth dyin' for