Våran tur
"Jag minns det som igår, fast det nu har gått några år"
Minns du också stegen som ledde från råsunda dom som knappt kunde lyfta från marken, när varje muskel i hela kroppen var tvungen att arbeta bara för att ta ett enda steg. Minns du också tårarna som till slut brände sönder dina kinder den där vinterkvällen i November. Eller skriken som aldrig ville sluta, skriken av frustration och ilska som inte kunde lämna din kropp. Minns du tiderna när livet kändes meningslöst och till och med hoppet var på väg att överge dig. Det som skulle vara ditt sista halmstrå att hålla kvar vid. Och då från ingenstans få tabell placering och glåp ord upptryckta i ansiktet medan dina försök till försvar skrattades bort med ett hånflin som sa så mycket mer. Då när inga uträkningar, diskussioner eller böner i hela världen skulle kunna hjälpa oss. Minns du också den där fastfrusna känslan av total hopplöshet som fick hela världen att svartna.
Det är över nu.
Får man tillbaka allt i lycka? alla år, alla månader, alla veckor och alla dagar av svidande förluster och frånvarande poäng, alla tomt stirrande blickar som tittar rakt in i ingenting. Får vi tillbaka allt nu, alla ord och trakasserier vi fått uthärda genom åren, kan det verkligen funka så. Har det verkligen vänt.
jag kan se hur sm guldet hägrar en bit ifrån mig, fortfarande alldeles för långt borta för att ta på , men ändå så fruktansvärt tydligt för mina ögon och verkligheten. Jag kan känna doften av cupguld och europa spel. Och drömmen om champions leauge liksom bara ligger där och väntar på att verkligheten ska hinna ifatt.
Det är slut på både drömmar och verklighet, det är helt enkelt våran tur. 
Lyckan är fullständig nu ligger djurgårn sist
