California Dreaming ...
California Dreaming...
Pratade med Melissa igår, då dom hade sparkat sin nanny så frågde hon om jag ville komma tillbaka och jobba för dom igen. Detta blir dock inte ett au pair jobb utan mer nanny jobb med runt 25 timmar i veckan. Fick stanna i princip hur länge jag ville, Och så länge det är under 3 månader så behövs inget visa vilket gör saken hur lätt som helst, allt som behövs är en flygbiljett. Nästan skrämmande enkelt...
Nu ska jag dock först till Manila och sedan Sverige, och sen får vi se vad som händer. Som vanligt seglade jag bort i drömmarnas värld och leendet jag fick av bara tanken fick mig att redan sitta på planet till San Francisco. Men mina planer brukar ju ändras lika snabbt som andra byter kläder.
Dock så skulle jag kunna få nåt volunteer jobb inom event i San Francisco när jag inte ska jobba så mycket för familjen eller eventuellt ta någon kurs på något college i Cali, Skulle kunna vara en guld möjlighet som kan gynna mig mycket. Kanske även kan hjälpa till och annordna event för au pair förmedlingen. Okej nu seglar min spontana tankeverksamhet iväg, again!
Men bara tanken på Cali, bara tanken på att köra ner för 101 again, Vandra på Avila rd och sitta i San Mateo på starbucks. Bara tanken på att få se ungarna igen! BABY J!!.. inte så mycket baby längre men jag har inte hjärta att ändra smeknamnet. Men sen när man verkligen tänker efter, will it ever be the same again ?
Jag menar hela ens värld och liv man hade där är borta, människorna är utbytta och bara platsen är densamma. Och jag vet nog bättre än någon annan att you can never go back, man kan aldrig åka tillbaka i tiden och absolut inte förvänta sig att livet man en gång haft ska finnas kvar. Kanske ler hela min kropp av just tanken på det jag hade inte det som kommer finnas där. Visst kan man skapa ett nytt liv, ett nytt äventyr men vill jag det ? Är det bättre att lämna och låta det vara orört, låta minnena sitta kvar och förbli samma minnen som det alltid varit. Förvara året i Cali där det hör hemma och inte skapa något nytt på en plats som gav mig hela mitt liv.
But maybe, just maybe I'm ready to go back...
You are my sunshine, my only sunshine
You makes me happy, when skies are grey,
You never know dear how much I love you,
Please don't take my sunshine away.
BABY J
Har aldrig ångrat en sekund, har älskat dig från första stund
Happy Halloween
Happy Halloween !!!!
She hates the sound that goodbyes make
Avsked
Det sägs att du inte vet vad du har innan det är borta, jag antar att det är sant.
Jag visste hur svårt det kommer bli att säga goodbye till Gab och Emelie det har jag alltid vetat. Words are not enough. Man räknar bara inte med alla andra, dom där människorna som bara funnits där och gjort ens liv i Sydney underbart på sitt egna vis. Dom där människorna som blivit en del av ens vardag utan att man riktigt lagt märke till det. Ska jag vara helt ärlig visste jag inte att jag hade så många människor att säga hej då till. Och inte att det skulle bli så svårt. Det är så tydligt nu, så fruktansvärt tydligt. jag säger goodbye till ett helt liv, en hel värld. My world.
Första avskeds middagen på onsdag och hela mitt medvetande skriker i motvilja. Jag hatar att säga goodbye, I hate it. Jag vet inte hur man gör.
well we know i'm going away
and how i wish - i wish it weren't so
so take this wine and drink with me
let's delay our misery
save tonight and fight the break of dawn
come tomorrow - tomorrow i'll be gone
save tonight and fight the break of dawn
come tomorrow - tomorrow i'll be gone
it ain't easy to say goodbye
tomorrow comes to take me away
i wish that i - that i could stay
but you know i've got to go
and Lord i wish it wasn't so
save tonight and fight the break of dawn
come tomorrow - tomorrow i'll be gone
Bokad
Med andra ord vad jag försöker säga är att flygbiljetten är bokad, Jag kommer att landa på Arlanda om 4 veckor... 28 dagar.
Men först åker jag och Emelie till Fillippinerna för att hälsa på Gab i en vecka. Jag vill inte se det som ett sista farväl till allt vi var under ett års tid, but I know it is.
Just nu fokuserar jag på en sak, resan till Fillippinerna! En veckas semester i ett annat land, träffa Gab. bara leva utan att tänka på morgondagen, bara vara. Resan till Sverige tränger jag undan även om den smyger sig fram lite väl hotfullt ibland. Jag tvingar mig själv att fokusera på dom bra delarna. Fillipinerna, Gab, Emelie. Och bilden av Sverige tränger jag undan och ser min systers ansikte framför mig. Om jag saknar dig underbara lillasyster!
Och vem vet, En dag snabbare än jag tror kanske jag bor i Sydney igen. Med mitt liv vet man aldrig ena sekunden är allt utplanerat för att i nästa göra raka motsatsen.
Don't stop believing...
3 Veckor kvar, 21 dagar...
Just a small town girl
Livin' in a lonely world
She took the midnight train goin' anywhere
Just a city boy
Born and raised in south Detroit
He took the midnight train goin' anywhere
Working hard to get my fill
Everybody wants a thrill
Payin' anything to roll the dice just one more time
Some will win, some will lose
Some were born to sing the blues
Oh, the movie never ends
It goes on and on and on and on
Strangers waiting
Up and down the boulevard
Their shadows searching in the night
Streetlight people
Living just to find emotion
Hiding somewhere in the night
Don't stop believin'
Hold on to that feelin'
Streetlight people
Tickets
How to begin...
Jag och Emelie har bestämt oss för att åka till Fillipinerna och hälsa på Gab om 2 veckor. Och sedan är tanken att jag därifrån beger mig till Sverige medan Emelie den lyckliga människa får återvända till Sydney! På detta vis känns det även som att Sverige biljetten kommer gå lättare att boka eller iaf gå att boka över huvud taget. Ibland är jag kanske lite naiv...
Gick in till STA travel idag endast för att titta på priser till Fillipinerna då jag helt utan ett förståndigt resonemang bestämt mig för att boka en enkel biljett till Fillipinerna och när jag väl är där boka biljetten till Sverige, don't ask me why I need to wait! Jag har ingen aning.
Väl inne i jakten på priser kom samtalet någonstans in på att jag sedan skulle vidare till Sverige, så den snälla travel agenten kollade även upp priserna till Sverige på samma gång. Jag vet inte hur det gick till men måste hänt någonstans mellan resekatalogerna från Fillipinerna. Plötsligt hade hon hittat en biljett som tog mig till Fillipinerna den 16 onde och sedan till Sverige den 23 November för samma pris som en biljett till Sverige direkt. Fanns dock bara en stol kvar på planet...
Efter disskusioner om bagage, credit cards och flygtider funderade jag på att boka enkel biljeten till Fillipinerna först och sedan ta Sverige en annan dag. När hennes ord hotfullt flög ut ur munnen och slog rot i mitt medvetande. Orden blev till ett faktum, ett orörligt faktum. Detta var ett paket pris jag kunde ine boka det ena utan det andra.
Jag blev stum, orörlig och oförmögen att tala. Hon knappade lite till i datorn innan hon tittade rakt in i min vettskrämda panikartade blick när hon uttalade orden "Sweden must be so white and beautiful by now" ännu ett leende som bara skrämde mig mer och mer och alltig blev too much.
Jag bröt ihop, och det är ett svagt ord. Jag bröt ihop i tårar framför 4 stycken travel agents och 2 asiater som knappt kunde engelska. Efter alldeles för många förvirrande blickar med ett försök till medlidande dom inte visse vad dom skulle ha medlidande för en stor skål me jelly beans och några asiatiska ord som absolut inte hjälpte så bestämde hon för att hålla biljetten till imorgon då jag skulle titta in om jag ville ha den.
Det hela slutade med ännu fler sneda huvuden, klappar på armen, asiatiska bugningar och ännu mer försök till medlidande som tynade bort i deras stora chockade förvirrade blickar som inte förstod någonting. Efter att faktumet lagt sig att det inte var någon som hade dött och att jag helt enkelt bara skulle åka hem till det som uppenbarligen var "hemma" såg dom bara helt totalt handlingsförlamade och mer förvirrade ut än någonsin då dom uppenbarligen ansåg att Sverige är en av världens bästa och rikaste länder och att jag tydligen skulle skatta mig lycklig som har ett hemland som detta.
Ut från STA kom jag med en påtvingad katalog i handen som skrek ut: Welcome to Stockholm - the Capital of Scandinavia, one of the most beautiful capitals in the world, Närmaste papperskorg kändes inte nära nog.
Efter detta gick jag hela vägen till Redfern och bad en stilla bön att Josh var hemma. Verkade som mina böner blivit hörda när han efter alldeles för lång tid öppnade dörren. Kände att det var dags att berätta att jag inte alls skulle stanna i Australien i minst 2 år till utan helt enkelt var tvingad att köpa en biljett som skulle ta mig bort från denna underbara stad inom en månad. Efter att i dörröppningen ha kastat ut varenda ord i halvt panikartad röst innan orden svek mig. Kom realisten fram och förklarade att jag helt enkelt var tvungen att ta denna biljett då jag inte kommer få ett bättre pris. För att sedan på något konstigt sätt bestämma att han skulle komma och hälsa på i December och stanna under sveriges mest underbara tid den helt fantastiskt iskalla vinter. Jag tror helt enkelt inte han förstod vad 10 minusgrader innebar. Jag antar att vissa saker måste upplevas.
Nu sitter jag hemma och väntar på att Emelie ska sluta jobba och en flygbiljett till sverige känns inte ett dugg mer lockande.
Jag vet att Sverige är ett bra land, jag vet hur fruktansvärt bra vi har det. Jag vet att jag är svensk, jag vet att det är meningen att jag ska höra hemma där. Men om det inte känns så, är det fel ? är det bara svart eller vitt. Är det jag känner bara helt fel, det är inte så det ska vara va...
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?
I don't quite know
How to say
How I feel
Those three words
Are said too much
They're not enough
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?
Forget what we're told
Before we get too old
Show me a garden that's bursting into life
Let's waste time
Chasing cars
Around our heads
I need your grace
To remind me
To find my own
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?
All that I am
All that I ever was
Is here in your perfect eyes, they're all I can see
I don't know where
Confused about how as well
Just know that these things will never change for us at all
Reality
Verkligheten slog till och jag insåg verkligen att jag skulle åka till Sverige, det var nästan som att jag var okey med tanken, jag började planera allt jag måste göra i mitt eget huvud. Och insåg att det va ingen väg tillbaka. Jag började planera packning, konton, jobb och andra saker att ta tag i innan jag gav mig av. Verkligheten slog till, jag tog ett steg frammåt. Sen tog jag två tillbaka igen...
Vaknade upp nästa morgon kallsvettig, med panik i precis hela kroppen. Helt ensam i lägenheten halv skrek jag högt rakt ut för mig själv "I CAN NOT GO BACK TO SWEDEN, IT CAN'T BE HAPPENING"!!!!! Sen dess har jag försökt att börja packa ner saker i lådor som ska skickas, jag har kommit så långt att jag i tanken iaf har öppnat garderobsdörren, kroppen är dock inte beredd att röra sig ännu.
Australia har gett mig så fruktansvärt mycket, både gott och ont. My whole life is here, everything I know, everything I love. Hur klarar man av att packa ihop något sådant...
This has to be a dream, it can't be my reality it has to be a dream - a nightmare
WHAT!!
Det är precis vad jag just nu undrar, Vad var det som hände. Gick till The Gaff ikväll stället jag jobbar extra på för att berätta att jag inte längre kommer vara i Australien om 3 Veckor. Nu när han vill sätta mig att jobba i dörren med inträdet och lära upp mig imorrn, kände jag att det var ganska relevant att berätta att det inte är någon mening med att göra det eftersom jag sitter i ett flygplan på väg mot andra sidan världen inom en mycket nära framtid. Och jag kände att det var lika bra att stirra verkligheten i ansiktet.
Inget gick som jag planerat... Eller det är ju en överdrift orden "I need to talk to you" gick precis som jag tänkt mig. Sen även meningen "I only have two weeks left on my internship" gick också felfritt. Men efter jag sagt den meningen tittar han på mig och säger "oh no you are leaving Australia then?"
Innan min hjärna hunnit tänka eller någon liten del av kroppen reagera nästan skriker jag ut "NO, NO,NOOOOO, OFF COURSE NOT!!!!"
Och innan jag ens var medveten om vad jag gjorde hade jag fört igång ett tal om hur det skulle fungera om jag skulle sluta på unipackers efter det och jobba me dom istället. Och helt plötsligt var vi uppe i ett samtal som vi skulle avsluta imorgon då han visste mer vad dom kunde erbjuda.
Jag öppnade dörrarna, gick ut andades ut luften och kände "WHAT" WHAT THE HELL JUST HAPPENED. !!!
Så nu återstår bara en fråga, VAD ÄR DET FÖR FEL!!!!
Mess
Iallafall när det kommer till mitt jobb, har in princip blivit bombarderad med frågor som jag inte har nåt svar till. Precis alla undrar vad som hände med Unipackers och varför allt är förändrat, och sen förväntar dom sig att jag först ska ha svaret på det och sedan göra något åt situationen. Nu är det ju så att jag inte riktigt sitter på den makten som krävs för att göra dom förändringarna. Vad säger man ?
Allt är förändrat för att dom har sparkat varenda person som gjorde kvällen great! Allt är förändrat för att dom har gjort ändringar i dom sakerna som gjorde Unipackers till vad det var. Allt är annorlunda för att dom personerna som har genomfört förändringarna inte har en aning om vad någonting handlar om och bara tagit beslut utan att ens visat intresse för att försöka vara insatta! Allt är helt totalt katastrof för att fel personer får ta beslut som självklart blir helt fel.
Detta händer jämt, det spelar ingen roll vilket område det är inom. Men högt uppsatta personer som ska ta beslut utan att veta vad saker handlar om. Hur ska man kunna ta ett avgörande beslut om du aldrig provat på att vara i den personens situation. Hur ska du kunna vara insatt om du aldrig brytt dig att ta reda på hur insidan ser ut. Hur kan man sitta på ett kontor och bara ta ett beslut på ett papper utan att ha sett verkligheten. Mest skrämmande hur kan såna personer få ha rätten att ta beslut i frågor dom egentligen inte vet vad det handlar om. Jag förstår mer och mer varför det är så bra att ha jobbat inom så många olika områden, och träffat så många männsikor från olika bakgrunder och kulturer, för den dagen jag får det jobbet jag vill ha kommer jag veta exakt vilka beslut som kommer gynna för troligtvis kommer jag själv redan ha jobbat inom alla områden jag ska styra över. Jag anser att har du aldrig provat på nånting så kan du omöjligt veta och vara i stånd att ta ett beslut som handlar om andra, då borde du kanske stanna upp för en sekund och lyssna på dom som faktikst vet. Dom som lever mitt i den verkligheten.
Det är nästan läskigt hur nästan alla högt uppsatta chefer är likadana, vilken oförmåga dom egentligen har att connecta med människor på rätt sätt, och då menar jag jag inte bara personer som har samma märke på kostymen som dom. Jag tror aldrig någonsin dom insett värdet att ha förmågan att bemöta människor på rätt nivå.
Det är nu en vecka kvar tills den nya killen börjar och tar över hela kvällen, jag ber bara en stilla bön att han är bra att jobba med och helt enkelt kommer lyssna på vad jag har att säga för jag har en hel lista med saker för att få tillbaka kvällen, eller rättare sagt helt enkelt rädda kvällen som dom med sina sjukt helt oförstående beslut håller på att köra i botten. Frustration på hög nivå!
Crazy night
Igår var det helt galet mycket att göra på Unipackers, min chef har blivit sparkad och hon som brukar ha hand om kvällen istället var sjuk. Min general manager var där men inte så närvarande. Precis alla trodde att det var jag som fått ansvaret och kom springande med alla möjliga problem och frågor. Även efter att jag konstaterat att jag inte var ansvarig och dom fortfarande tittade på mig efter svar så fanns det inte så mycket annat att göra än att ta tag i situationen. När till och med bar managern ville ha godkännande och lösning på uppstående problem så vart det bara att tänka snabbt för att rädda kvällen. Det hjälpte ju inte att det var den mest händelserika kvällen på mycket länge. Efter att sprungit fram och tillbaka i några timmar mellan DJs, barerna och securitas, delat ut drink kort till höger och vänster, hunnit med en anställnings intervju och insamlad database, delat ut betalning till promoters och disskuterat promotion, minglat runt i något som måste vara speedad fart, löst problem vid ingången och en halvt panik artad bar manager som mitt i allt var i ett panik artat tillstånd då han stod handlingsförlamad utan lösning var kvällen över och jag kunde sitta ner i några sekunder. Efter att ha vart tvungen att fatta lite väl snabba avgörande beslut under kvällen och en oförmåga att riktigt hinna tänka igenom dom då pressen och stressen var alldeles för stor så dök min managern för hela klubben upp efter att stället nästan var tomt och klockan stod på senare än jag tänkt. Han stod och disskuterade med bar managern och jag insåg snabbt att han bar managern uppdaterade om kvällens alla händelser och alla ogenomtänkta beslut jag valt att ta istället för att bara låta saker vara då jag aldrig blivit tilldelad ansvaret... Men helt ärligt vad skulle jag gjort då?
Efter att han kallat in mig på sitt kontor insåg jag att jag kunde ligga riktigt illa till...
Tankar om att bli en av alla andra sparkad personal den senaste veckan vände ganska snabbt när han visade sig vara evigt tacksam och tydligen en aning mållös när han bad mig om ursäkt för att bara lämnat allt och konstaterade att jag gjort ett briljant jobb och räddat kvällen. För en stund trodde jag att han ville krama mig när jag kunde pusta ut och smita ut från kontoret mot min underbara säng.
Jag antar att jag precis fick uppleva hur det är att vara ansvarig over everything, hade ju känts lite bättre om man helt enkelt fått vara förberedd. Tror inte mitt jobb är i fara någonstans iaf...
Har dock bara 3 veckor kvar sen är mitt internship over.
Nu ska jag skicka in mitt assignment sen ska jag gå och jobba för Fairfax.
Happy B-Day
Mitt assignment på 2000 ord for industry training ska vara inne på fredag. Och eftersom jag jobbar hela dagen och kvällen imorgon så var det helt enkelt bara att ställa in både intervjuer, database och promotion som jag behövde göra idag för att skriva detta arbete. Inte nog med att jag kommer ha hur mycket som helst att göra imorgon nu sitter jag här och klarar ändå inte av att skriva det där arbetet. Är som att jag totalt glömt bort hur man gör! Klockan är tio över tre och huvudet är inte med mig någonstans. Jobbade på the Gaff till halv 3 igår natt och sen jag vaknade har mitt huvud känns som det ska sprängas, och min kropp känns helt borta. Känns som jag är bakfull eller nåt utan att ha druckit en enda droppe.
Halloween är nu ordnat för Unipackers och jag insåg att det bara är 2 veckor kvar tills dess. Och Gab uppmärksammade mig på något jag inte ens själv tänkt på. Att jag fortfarande säger att det är 4 veckor kvar till jag måste lämna Australien, hm... det kanske har förvandlats till 3 nu.
Still no ticket...
Sist men inte minst ett stort GRATTIS till Lisa som fyllde 21 i Måndags! Hoppas dagen blev super och att du får världens bästa år!! miss u love! 
So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true
Happy Birthday
Har sovit sen jag kom hem vid 5 i eftermiddags. Var helt slut efter jag jobbat på world chef showcase. Varje gång jag jobbar på såna där media bevakade event känner jag ändå aldrig igen alla människor som är meningen att vara kända, som alla andra blir helt uppspelta av. Men det var lite kul då jag faktiskt kände igen en kille från tv. hm, kanske är tv tittandet på gymmet som ger reultat haha! Däremot så åt jag så mycket att jag aldrig varit så mätt, allt var gratis och det var inte som att jag kunde låta bli att äta något sött när dom går fram och tillbaka med dom där helt underbara små sakerna. Alternativen tog aldrig slut.
Jobbade med två personer jag jobbat med förrut för fairfax, dom är mycket äldre än mig men vi jobbar jätte bra ihop. Ägnade halva dagen till att prata om varför jag inte skulle åka tillbaka till sverige. Och i slutet av dagen hade jag fått en halv jorden runt resa i skallen som detour på vägen tillbaka till kylan. Alla ställen dom pratade om som jag bara måste se. Och försäkran om allt jag kommer missa om jag åker tillbaka till sverige nu då jag tydligen aldrig kommer att komma denna väg igen då det ligger way too far away. Gjorde ju inte saken bättre direkt. Dock var tydligen Nya zeeland inget att se och Tokyo ett HAVE TO SEE BEFORE U DIE PLACE in the world. Efter en halv dags disskuterande var jag så borta i min egen drömvärld att jag såg inte ens skymten av snö. Nu är verkligheten tillbaka och jag försöker fokusera på den där Sverige biljetten med alla mina sinnen.
Det är nästan skrämmande hur långt borta allt känns, och det bara glider längre och längre bort för varje dag. Bara att titta på kort från allt man gjort känns som ett helt annat liv, det känns inte ens som i samma värld längre, känns knappt som jag. När jag bodde i Cali var det en annan sak. På något sätt kändes ändå allt så nära fortfarande, som att det var en del av mitt liv. Nu... obeskrivligt. It's just slipping away.
Det är lite läskigt faktiskt när de ända korten du har tillsammans med dina bästa vänner är från så länge sen att du inte ens vill tänka på det...
Sen så la jag aldrig upp något när Thess och Nenne fyllde 24!!!! har redan grattat henne men HAPPY BIRTHDAY AGAIN :) Hoppas du fick en super bra dag !!!
We used to listen to the radio
And sing along with every song we know
We said someday we'd find out how it feels
To sing to more than just the steering wheel
And this is where I grew up
I think the present owner fixed it up
I never knew we'd ever went without
The second floor is hard for sneaking out
And this is where I went to school
Most of the time had better things to do
I wonder if it's too late
Should i go back and try to graduate
Life's better now than it was back then
If I was them I wouldn't let me in
Every memory of looking out the back door
I had the photo album spread out on my bedroom floor
It's hard to say it, time to say it
Goodbye, goodbye.
Every memory of walking out the front door
I found the photo of the friend that I was looking for
It's hard to say it, time to say it
Goodbye, goodbye.
...
You say your sorry but you don't cry
There you crawl with your head held high
Play the angel with the broken wings
Push my buttons and pull my strings
You keep talking me round, you keep talking me round
Leave me senseless
You put words in my mouth, you put words in my mouth
Till I'm defenseless
My first mistake was loving you
My worst mistake was giving you a second chance
Cause you tore me up, and you called it love
You made a fool out of me
My last mistake thinking I wont made the same mistake again
I should have walked away
Gossip Girl
Har hunnit med både gymmet och halva uppsatsen som skulle skrivas. Satt på mitt lilla café där jag alltid går nu när jag inte kan koncentrera mig hemma.
Dom ringde även från Fairfax och nu ska jag jobba på world chefs showcase hela helgen. Tyckte inte det var länge sen jag volontär jobbade på det eventet förra året. Kan inte fatta att det gått ett helt år sen dess! Det var mitt första riktiga volontär jobb då jag insåg att jag var så fruktansvärt rätt med mitt val att jobba inom event branschen. Det är exakt samma event i år enda skillnaden är att jag förra året jobbade gratis nu får jag ca 300 kronor i timmen, inte helt fel!
Har även unnat mig att titta på två avsnitt av Gossip Girl, nya säsongen och det är ju bara så sjukt bra! Bara av att se Nate igen tog det mig tillbaka till Cali, jag och Stina nere i mitt tv rum med varsin chai från starbucks bänkade framför gossip girl totalt besatta av Nate. haha!
Oh when I lock back now
That was seemes to last forever
And if I had the choice
Ya - I'd always wanna be there
Those were the best days of my life
Man we were killin' time
We were young and restless
We needed to unwind
I guess nothin' can last forever, no
And now the times are changin'
Look at everything that's come and gone
Those were the best days of my life
Jobb, jobb
När jag ändå skriver om detta så är det ju inte brist på alternativ jobb någonstans för min del. Fick ett samtal från kryssings företaget när jag inte svarat på messet på några timmar. Där han erbjöd mig en extra bonus per vecka på ytterligare 100 dollar av den han redan erbjudit plus att jag skulle få en egen jobb bil att köra när jag vill. It never ends does it...
Nu är det iaf fredag och jag ska börja skriva min praktik uppsats då tiden rinner iväg! ska vara klar om endast en vecka. plus att jag måste göra lite annat jobb på datorn. Detta blir en "rolig" ledig dag för min del. Tänker dock börja med gymmet.
Hoppas livet i Sverige är mindre stressfullt och lite mera lugn.
Jobb
Var gruppintervju på en bar i kings cross, insåg dock ganska snart att mina tankar med cross promotion och sälja biljetter till kryssningarna samtidigt som jag promota för unipackers inte skulle gå vägen, då detta var på torsdagar med och detta företaget hade samarbete med The Gaff som är våran competitior, dit dom skickade alla sina för efterfesten. Och jag vill ju såklart att dessa människor ska komma till unipackers efter kryssningen så våra vägar gick isär där. Efter en stunds pratande erbjöd han mig istället ett jobb för dom om jag lämnade unipackers. plus högre lön! jag tror dom exakta orden var "whatever unipackers is offering you, I will give you more". Jag blir bara knäpp av detta. Dock behöver jag inte fundera så länge på erbjudandet då jag omöjligt kan lämna unipackers nu när inte ens min chef är där. Det skulle bli lite av en katastrof. Dessutom så är Home där jag jobbar Sydneys största nattklubb och att gå över till något företag som jobbar med party kryssningar och pub rundor känns lite som ett steg nerråt, Trots pengarna. Känner också att jag vill vara med och styra upp kvällen igen innan jag lämnar för något annat...
Sen har vi ju den lilla detaljen att jag ska sitta på ett plan till Sverige om 4 veckor!!! Vilket ingen verar tro ska hända då Stina inte är ett dugg exalterad och entonigt rycker på axlarna när hon säger att "men det är ju bara för att du inte kommer komma". Båda Fabian och Emelie börjar gå in på samma bana och jag antar att jag måste boka den där biljetten om folk ska börja tro mig... Maybe tomorrow.
La ut en jobb annons igår och det är väldigt roande att läsa alla personliga brev och Cv som kommer in. Finns så många backpackers som har otroligt dålig engelska och längst ner i CV et står det. FLUENT ENGLISH! och en del sätter även detta som styrka till jobbet i sitt personliga brev, haha. Det är ju tur att man har nåt att roa sig med.
Har även varit lite nervös att bli fast i Sverige, inte få nåt jobb när jag pratat med andra. Har bara hittat förskole jobb och andra helt ointressanta saker på arbetsförmedlingen hemsida och jag har inte ens klarat av att söka något av det. Istället bestämde jag mig för att ta kontakt med tänkbara företag på egen hand.
Denna oro försvann dock för någon timme sen då jag blivit erbjuden en månads internship på ett event företag i Sverige för att efter den månaden övergå i fast anställning om dom är nöjda med mig. Dom ska nämligen öppna två till kontor ett i Gävle och ett i Linköping så jobbet skulle innebära mycket resor emellan. Det hade underlättat om jag åtminstone hade känt lite entusiasm eller lite tillstymelse till glädje, I felt nothing! Jobbet var ändå som assistent till projektledaren och jag skulle få helt egna projekt att genomföra. Jag menar BORDE JAG INTE ÅTMINSTONE KÄNNA LITE LYCKA!! men jag antar att dom där jobb resorna till Gävle och Linköping hade förvandlas till lite mera känslor om det stått ett annat land på pappret... vad sägs om London och Paris. So much better. WHATS WRONG WITH ME! seriously...
Jag har inte tackat ja än, sa att jag behövde tänka på saken. Eller dom sa att jag skulle tänka på saken innan jag automatiskt hann tacka nej utan någon tanke bakom det beslutet.
Den första känslan jag fick när erbjudandet kom var... OH NO. Och bara tanken på FAST anställning i Sverige gav mig panik känslor i hela kroppen medan jag såg mitt liv i frihet svepa förbi framför ögonen på mig.
Jag vet att det enda rätta och realistiska är att tacka ja då jag ändå måste åka till Sverige, maybe tomorrow...
K A O S
Min chef har lämnat utan att meddela någon för familje trassel på Nya Zeeland. Management teamet på klubben går omkring med mord i blicken och stressfullt kroppsspråk som får en att nästan vilja bryta ihop på en gång. Hela unipacker kvällen är just nu ett stort frågetecken då det bara var hon och jag som arbetade med den och hon hade det fulla ansvaret för hela kvällen, för att bättra på situationen går hennes dator inte att hitta någonstans så att komma åt mejlen är i nuvarande situation en omöjlighet.
Med både mode tävlingar, bikini och award kväll med TNT magazine som kommer upp och dom tänkbara sponsorerna plus alla entartainment manager från hostels och unis som nu kan ligga där i mejlen och vänta på all möjlig form av berkräftelse går alla runt och total vägrar nämna det vi alla vet. KATASTROF!
Det är som alla försöker hålla samman och hitta en vettig lösning men just nu är allt som finns stora frågetecken. Att det inte ens blivit några posters beställda är bara droppen som får allt att rinna över. Nu har jag iaf försökt ta tag i halloween så vi kan ordna ett halloween party för unipackers för att dra folk! Vilket inte är det lättaste eftersom dom två andra managerna ansvarar för helt olika kvällar och har tusen saker att göra själva. Vilket innebär att jag just nu inte har någon chef alls. Men det verkar som jag kommer jobba för chefen som har hand om lördagarna i brist på annat. Även fast hon knappt hinner med sitt eget.
Vet inte om min chef nu kommer bli sparkad när hon har tänkt att infinna sig igen, när nu det blir... Och vad som händer med mitt internship är ju ett ännu större frågetecken.
Idag har jag spenderat dagen med att springa mellan Sydneys alla city hostels, försökt få kontakt med entertainment managers och allmännt promotat, utan posters... för att halv springa tillbaka till kontoret uppdatera excel filer, svara på mejl och känna mig halvt stressad för att vänta på tjejen jag skulle gå till kings cross med... som till managern för lördagarnas stora glädje inte dök upp. Hon såg ut som hon inte visste om hon skulle explodera eller helt enkelt sjunka genom golvet. Hon valde att skicka iväg mig på egen hand vilket innebar promotiens för hela klubben, alla kvällar. Och att samtidigt ansvara för mina egna promoters och mina egna uppgifter är på gränsen till att bryta ihop av stress.
Det verkar inte heller som att dom kommit närmare en lösning snarare såg dom ännu mera förvirrade ut när eftermiddagen närmade sig.
Imorgon kommer det ju bli jobb från 9 på morgonen till 1 på natten non stop kan jag säga på en gång då det är unipackers night.
Annars har jag en jobb intervju ikväll på Soho bar i Kings cross, där dom söker promoters av nåt slag till ett extra jobb, Just nu känns ju ett extra jobb väldigt långt borta men lika bra att gå för att skapa lite kontakter, är ju i samma bransch så man vet aldrig om det kan vara värdefullt. Sen tänker jag hinna med gymmet för att helt enkelt koppla bort jobbet i åtminstone en timme innan jag ska hem och sitta halva natten med att registrera database, lägga upp jobb annons och registrera kontakt details från dagen arbete. It's a wondeful world isn't it ?...
Public Holiday
Nu har jag precis varit på gymmet, skulle ta en yoga klass efter jag tränat på maskinerna men klasserna var inställda för att det är public holiday idag.
Sen så lever jag på tonfisk för tillfället, jag menar det är det enda nyttiga goda jag riktigt kan komma på. Och nu gör jag en röra som är så god!! okej Stina vad som händer nu brukar inte hända och du kommer troligtvis tro att någon hackat mitt konto men whatever här kommer Emelies recept HAHA!
Jag blandar två små burkar tonfisk som är smaksatta, blandar i hackade champinjoner i burk, tomat, lök, taco sås, gräddfil och basilika. Och steker alltihoppa. Sjukt gott!!! sen kan man till och med lägga det på macka, vilket jag försöker sluta med då bröd inte är det bästa...
Sen så jobbade jag på strippklubben igår, låt oss säga att ett litet missöde ledde mig in på scenen med en full klubb som väntade på att jag skulle börja klä av mig, för att sedan sluta med att dom älskade mig så mycket att dom erbjöd mig löneförhöjning för en "liten" uppgradering. Nog att jag gillar att gå vidare i karriären och löneförhöjning är ju aldrig fel, men på strippklubb betyder detta en helt annan sak. Jag kan erkänna att jag tvekade för några sekunder då jag såg alla pengarna framför mig och allt jag kunde göra med dom... Och sättet dom la fram tjänsten på lät inte heller så illa, innan jag slog mig själv och vaknade till liv.
Kvällen slutade dock med några inte så trevliga killar som erbjöd mig en helt annan sorts arbete för helt andra summor pengar. Jag somnade tryggt i min säng,
Just a normal day of my life I guess...
Sunday
Så jobbet på stripp klubben vart inte av igår utan ska dit ikväll istället. Har jobbat hela morgonen och eftersom man ställde fram klockan en timme så förlorade man ovärderlig sov tid på morgonen, är inte heller van av att gå upp så tidigt när jag jobbar då jag vanligtvis inte brukar vara på kontoret förren vid 11 am, vilket är helt underbart skönt. Jag är helt klart mer en natt människa. Men café tiderna är inte riktigt så självstädiga. Sen var det självklart den mest busy dagen någonsin vi hade inte ett bord ledigt och jag sprang verkligen mellan utomhus borden,kassa apparaten och servering. gästerna måste trott att jag blivit knäpp! men vad skulle jag göra då när vi bara var två som jobbade. GALET!
Nu har jag även bestämt vad jag ska vara på halloween, en genie! har sett värdens gulligaste rosa kostym som jag bara måste köpa! sen efter att Emelie kritiskt tittat på mig när jag kom med den underbara iden att hon och Fabian skulle vara Pretty woman och Richard Gere och på hennes vanliga snälla sett total dissat mitt klockrena förslag. Så insåg jag att dom sulle vara Grease istället, tror att jag nästan har fått över Emelie på samma spår...
Det är ungefär 4 veckor kvar och jag total VÄGRAR tänka på det. Även fast det inte går så bra. Sanningen är den att jag aldrig trodde något skulle bli jobbigare att lämna än Californien, jag hade fel... Detta är på en annan nivå och jag kommer stor gråta i 22 timmar på flygresan bort från mitt eget liv. Stackars dom som sitter bredvid...
Ikväll blir det bästa stället i Sydney - Pancakes on the rocks!!!
Om ni är i Sydney don't miss this place for anything in the world!!
Lördag
Lördag...
Då var paketet till Lillasyster skickat, har haft det nu sedan förra julen så både julklapp, alla hjärtans dag och födelsedags present i ett. Men det heter väl bättre sent än aldrig ? ...
Sen att det kostade 300 kronor bara frakten tänker jag inte ens kommentera!
Har jobbat hela morgonen på cafét och man kan minst sagt säga att det var busy busy! nu känner jag mig helt död, kanske inte är så konstigt eftersom jag inte kom i säng förren 2 AM igår natt och upp alldeles för tidigt! imorgon blir det jobb igen, dessutom ska klockan ställas fram en timme i natt så då blir det ännu tidigare...
Blir nog till att sova en stund och sen ska jag försöka orka till gymmet innan det är dags för jobb ikväll... på strippklubb!
Försökte både vrida och vända på situationen utan att hitta någon lösning, så nu är den stora frågan vad jag ska ha på mig, tar min vanliga café top och vägrar sätta på mig något annat !
Wish me luck !
Fredag
Vaknade alldeles för sent och kom inte iväg till gymmet förren halv elva, men det är väl så när man jobbar natt.
Min chef vart tvungen att åka till Nya Zeeland idag så gårdagen var lite crazy minst sagt och den nästkommande veckan kommer bli ännu värre då det bara är jag och hon som jobbar med unipackers på dagarna. Vilket betyder att jag får dubbelt så mycket jobb när jag måste ta hand om allt i princip. Att det inte går att nå henne gör ju inte saken bättre...
Men men, Keep smilin', keep shinin'
