My life in Australia

How to begin...

Jag och Emelie har bestämt oss för att åka till Fillipinerna och hälsa på Gab om 2 veckor. Och sedan är tanken att jag därifrån beger mig till Sverige medan Emelie den lyckliga människa får återvända till Sydney! På detta vis känns det även som att Sverige biljetten kommer gå lättare att boka eller iaf gå att boka över huvud taget. Ibland är jag kanske lite naiv...

Gick in till STA travel idag endast för att titta på priser till Fillipinerna då jag helt utan ett förståndigt resonemang bestämt mig för att boka en enkel biljett till Fillipinerna och när jag väl är där boka biljetten till Sverige, don't ask me why I need to wait! Jag har ingen aning.

Väl inne i jakten på priser kom samtalet någonstans in på att jag sedan skulle vidare till Sverige, så den snälla travel agenten kollade även upp priserna till Sverige på samma gång. Jag vet inte hur det gick till men måste hänt någonstans mellan resekatalogerna från Fillipinerna. Plötsligt hade hon hittat en biljett som tog mig till Fillipinerna den 16 onde och sedan till Sverige den 23 November för samma pris som en biljett till Sverige direkt. Fanns dock bara en stol kvar på planet...

Efter disskusioner om bagage, credit cards och flygtider funderade jag på att boka enkel biljeten till Fillipinerna först och sedan ta Sverige en annan dag. När hennes ord hotfullt flög ut ur munnen och slog rot i mitt medvetande. Orden blev till ett faktum, ett orörligt faktum. Detta var ett paket pris jag kunde ine boka det ena utan det andra.

Jag blev stum, orörlig och oförmögen att tala. Hon knappade lite till i datorn innan hon tittade rakt in i min vettskrämda panikartade blick när hon uttalade orden "Sweden must be so white and beautiful by now" ännu ett leende som bara skrämde mig mer och mer och alltig blev too much.

Jag bröt ihop, och det är ett svagt ord. Jag bröt ihop i tårar framför 4 stycken travel agents och 2 asiater som knappt kunde engelska. Efter alldeles för många förvirrande blickar med ett försök till medlidande dom inte visse vad dom skulle ha medlidande för en stor skål me jelly beans och några asiatiska ord som absolut inte hjälpte så bestämde hon för att hålla biljetten till imorgon då jag skulle titta in om jag ville ha den.

Det hela slutade med ännu fler sneda huvuden, klappar på armen, asiatiska bugningar och ännu mer försök till medlidande som tynade bort i deras stora chockade förvirrade blickar som inte förstod någonting. Efter att faktumet lagt sig att det inte var någon som hade dött och att jag helt enkelt bara skulle åka hem till det som uppenbarligen var "hemma" såg dom bara helt totalt handlingsförlamade och mer förvirrade ut än någonsin då dom uppenbarligen ansåg att Sverige är en av världens bästa och rikaste länder och att jag tydligen skulle skatta mig lycklig som har ett hemland som detta. 


Ut från STA kom jag med en påtvingad katalog i handen som skrek ut: Welcome to Stockholm - the Capital of Scandinavia, one of the most beautiful capitals in the world, Närmaste papperskorg kändes inte nära nog.

Efter detta gick jag hela vägen till Redfern och bad en stilla bön att Josh var hemma. Verkade som mina böner blivit hörda när han efter alldeles för lång tid öppnade dörren. Kände att det var dags att berätta att jag inte alls skulle stanna i Australien i minst 2 år till utan helt enkelt var tvingad att köpa en biljett som skulle ta mig bort från denna underbara stad inom en månad. Efter att i dörröppningen ha kastat ut varenda ord i halvt panikartad röst innan orden svek mig. Kom realisten fram och förklarade att jag helt enkelt var tvungen att ta denna biljett då jag inte kommer få ett bättre pris. För att sedan på något konstigt sätt bestämma att han skulle komma och hälsa på i December och stanna under sveriges mest underbara tid den helt fantastiskt iskalla vinter. Jag tror helt enkelt inte han förstod vad 10 minusgrader innebar. Jag antar att vissa saker måste upplevas.

Nu sitter jag hemma och väntar på att Emelie ska sluta jobba och en flygbiljett till sverige känns inte ett dugg mer lockande.

Jag vet att Sverige är ett bra land, jag vet hur fruktansvärt bra vi har det. Jag vet att jag är svensk, jag vet att det är meningen att jag ska höra hemma där. Men om det inte känns så, är det fel ? är det bara svart eller vitt. Är det jag känner bara helt fel, det är inte så det ska vara va...


If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?


I don't quite know
How to say
How I feel


Those three words
Are said too much
They're not enough


If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?


Forget what we're told
Before we get too old
Show me a garden that's bursting into life


Let's waste time
Chasing cars
Around our heads


I need your grace
To remind me
To find my own


If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?


All that I am
All that I ever was
Is here in your perfect eyes, they're all I can see


I don't know where
Confused about how as well
Just know that these things will never change for us at all