My life in Australia

Har sovit sen jag kom hem vid 5 i eftermiddags. Var helt slut efter jag jobbat på world chef showcase. Varje gång jag jobbar på såna där media bevakade event känner jag ändå aldrig igen alla människor som är meningen att vara kända, som alla andra blir helt uppspelta av. Men det var lite kul då jag faktiskt kände igen en kille från tv. hm, kanske är tv tittandet på gymmet som ger reultat haha! Däremot så åt jag så mycket att jag aldrig varit så mätt, allt var gratis och det var inte som att jag kunde låta bli att äta något sött när dom går fram och tillbaka med dom där helt underbara små sakerna. Alternativen tog aldrig slut.

Jobbade med två personer jag jobbat med förrut för fairfax, dom är mycket äldre än mig men vi jobbar jätte bra ihop. Ägnade halva dagen till att prata om varför jag inte skulle åka tillbaka till sverige. Och i slutet av dagen hade jag fått en halv jorden runt resa i skallen som detour på vägen tillbaka till kylan. Alla ställen dom pratade om som jag bara måste se. Och försäkran om allt jag kommer missa om jag åker tillbaka till sverige nu då jag tydligen aldrig kommer att komma denna väg igen då det ligger way too far away. Gjorde ju inte saken bättre direkt. Dock var tydligen Nya zeeland inget att se och Tokyo ett HAVE TO SEE BEFORE U DIE PLACE in the world. Efter en halv dags disskuterande var jag så borta i min egen drömvärld att jag såg inte ens skymten av snö. Nu är verkligheten tillbaka och jag försöker fokusera på den där Sverige biljetten med alla mina sinnen.

Det är nästan skrämmande hur långt borta allt känns, och det bara glider längre och längre bort för varje dag. Bara att titta på kort från allt man gjort känns som ett helt annat liv, det känns inte ens som i samma värld längre, känns knappt som jag. När jag bodde i Cali var det en annan sak. På något sätt kändes ändå allt så nära fortfarande, som att det var en del av mitt liv. Nu... obeskrivligt. It's just slipping away.


Det är lite läskigt faktiskt när de ända korten du har tillsammans med dina bästa vänner är från så länge sen att du inte ens vill tänka på det...


Sen så la jag aldrig upp något när Thess och Nenne fyllde 24!!!! har redan grattat henne men HAPPY BIRTHDAY AGAIN :) Hoppas du fick en super bra dag !!!







We used to listen to the radio
And sing along with every song we know
We said someday we'd find out how it feels
To sing to more than just the steering wheel







And this is where I grew up
I think the present owner fixed it up
I never knew we'd ever went without
The second floor is hard for sneaking out


And this is where I went to school
Most of the time had better things to do


I wonder if it's too late
Should i go back and try to graduate
Life's better now than it was back then
If I was them I wouldn't let me in


Every memory of looking out the back door
I had the photo album spread out on my bedroom floor
It's hard to say it, time to say it
Goodbye, goodbye.
Every memory of walking out the front door
I found the photo of the friend that I was looking for
It's hard to say it, time to say it
Goodbye, goodbye.