Reality
Verkligheten slog till och jag insåg verkligen att jag skulle åka till Sverige, det var nästan som att jag var okey med tanken, jag började planera allt jag måste göra i mitt eget huvud. Och insåg att det va ingen väg tillbaka. Jag började planera packning, konton, jobb och andra saker att ta tag i innan jag gav mig av. Verkligheten slog till, jag tog ett steg frammåt. Sen tog jag två tillbaka igen...
Vaknade upp nästa morgon kallsvettig, med panik i precis hela kroppen. Helt ensam i lägenheten halv skrek jag högt rakt ut för mig själv "I CAN NOT GO BACK TO SWEDEN, IT CAN'T BE HAPPENING"!!!!! Sen dess har jag försökt att börja packa ner saker i lådor som ska skickas, jag har kommit så långt att jag i tanken iaf har öppnat garderobsdörren, kroppen är dock inte beredd att röra sig ännu.
Australia har gett mig så fruktansvärt mycket, både gott och ont. My whole life is here, everything I know, everything I love. Hur klarar man av att packa ihop något sådant...
This has to be a dream, it can't be my reality it has to be a dream - a nightmare
Hej gumman!
Vet inte riktigt vad jag ska säga, när vi väl ses kommer det vara sååå kul. Men vet inte om jag vill att det ska ske i Sverige...Lyssna till ditt hjärta (tänk inte för mycket) och ta beslutet baserat på det bara! Du klarar allt!
P.S. Om du kommer tillbaka till Sverige behöver du inte heller vara orolig, jag sparkar ut dig efter ett tag! D.S.
ååhhh gumman.. Låter som du inte vill ses.. förstår verkligen att du trivs där.. men åååh vill ju lära känna dig bättre.. bli bättre vänner.. kanske kan komma till dig när man har råd? hihih PussKraM!
