Guld videon
Där låg den mitt framför ögonen på mig, Guldvdeon insvept i två tidningar från ett gyllene datum. Nu hade den hittat sin väg till Australien 3 månader för sent. Men vad gjorde det när jag stirrade in i ett klubbmärke av guld.
Jag hade aldrig funderat över det, inte ens märkt det själv. Inte förren jag fick frågan varför jag inte säger hemma om Sverige, jag faktiskt uppmärksammade detta faktum. Och om sanningen ska fram vet jag inte när jag slutade att se mitt hemland som faktiskt hemma. Jag vet bara en sak hur många platser jag en åkte till, hur många upplevelser som byggdes upp inom mig och hur många nya ställen jag lärde mig att leva på så slutade jag aldrig kalla råsunda för hemma.
Att se en guldmatch 3 månader senare är en plågsam historia för varje inbiten AIKare som väntat i elva år. Och samtidigt det bästa ögonblick som dina ögon någonsin skådat. För några sekunder var jag där, för några ögonblick stod jag där på Ullevi och kände nervositeten bita När dom andra hade guldet i sina händer. För en kort stund stod jag där mitt bland alla andra och skrek av glädje när Tjernström slog in bollen. Världen tynade bort Och jag var helt enkelt där med vartenda svart gult hjärtslag som dunkat mot mitt bröst. Sen är allt borta...
Jag vet inte hur det gick till, hur jag lyckades missa AIKs SM guld. Efter att varje år trott på exakt samma sak, efter alla hånskratten och slagorden, dom där minusgraderna och det enda hoppet du förgäves in i det sista försökt klamra dig fast vid. Efter att bokat om flygbiljetten till Sverige för ett år sedan för att vi eventuellt kunde ta guld så kommer det enda året jag inte kunnat vara där. Enda året. Det är som någon smärtsam ironi som ligger där och biter tag i mig.
Och samtidigt kunna stänga ögonen och faktiskt vara där, kunna glömma alla avstånd, alla flygminuter och hav som står emellan oss, kunna förtränga tidszoner och språk och på en sekunds ögonblick stå i minusgrader och se SM bucklan lyftas av samma spelares nummer som sitter tryckt bak på min allra första match tröja inköpt för länge sedan. Kunna andas in luften och känna gräset mot fingrarna. Om inte det är kärlek så är nog inte världen tillåten att existera längre.
Det spelar ingen roll vart livet för mig, vilka drömmar jag kommer uppnå eller vart jag kommer bo. Ett andetag och jag är hemma igen.
Jag hade aldrig funderat över det, inte ens märkt det själv. Inte förren jag fick frågan varför jag inte säger hemma om Sverige, jag faktiskt uppmärksammade detta faktum. Och om sanningen ska fram vet jag inte när jag slutade att se mitt hemland som faktiskt hemma. Jag vet bara en sak hur många platser jag en åkte till, hur många upplevelser som byggdes upp inom mig och hur många nya ställen jag lärde mig att leva på så slutade jag aldrig kalla råsunda för hemma.
Att se en guldmatch 3 månader senare är en plågsam historia för varje inbiten AIKare som väntat i elva år. Och samtidigt det bästa ögonblick som dina ögon någonsin skådat. För några sekunder var jag där, för några ögonblick stod jag där på Ullevi och kände nervositeten bita När dom andra hade guldet i sina händer. För en kort stund stod jag där mitt bland alla andra och skrek av glädje när Tjernström slog in bollen. Världen tynade bort Och jag var helt enkelt där med vartenda svart gult hjärtslag som dunkat mot mitt bröst. Sen är allt borta...
Jag vet inte hur det gick till, hur jag lyckades missa AIKs SM guld. Efter att varje år trott på exakt samma sak, efter alla hånskratten och slagorden, dom där minusgraderna och det enda hoppet du förgäves in i det sista försökt klamra dig fast vid. Efter att bokat om flygbiljetten till Sverige för ett år sedan för att vi eventuellt kunde ta guld så kommer det enda året jag inte kunnat vara där. Enda året. Det är som någon smärtsam ironi som ligger där och biter tag i mig.
Och samtidigt kunna stänga ögonen och faktiskt vara där, kunna glömma alla avstånd, alla flygminuter och hav som står emellan oss, kunna förtränga tidszoner och språk och på en sekunds ögonblick stå i minusgrader och se SM bucklan lyftas av samma spelares nummer som sitter tryckt bak på min allra första match tröja inköpt för länge sedan. Kunna andas in luften och känna gräset mot fingrarna. Om inte det är kärlek så är nog inte världen tillåten att existera längre.
Det spelar ingen roll vart livet för mig, vilka drömmar jag kommer uppnå eller vart jag kommer bo. Ett andetag och jag är hemma igen.
Kommentarer
Postat av: Linda
Du kanske börjar bli djurgårdare därför du missade ? :D
Trackback
