My life in Australia

Spelade Tennis igår, I början liknande det allt annat än tennis ingen av oss kunde riktigt spela. Sen Kom Blake in i mitt lag och han kunde spela. Han stod bara där helt avslappnad på samma punkt och bara slog till bollen. Såg så fruktansvärt lätt ut. Jag tror jag behöver lite träning…

Hämtade senare min dator, vandrade upp till the top pool och sökte efter styrkan att kolla mina betyg. Allt jag hade i huvudet var accounting examet som jag visste hade gått hur dåligt som helst. Jag visste att det var 99 procent chans att jag skulle faila, Men det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan. Mitt hopp bestod av 1 procent…

Jag hade vetat det länge nu men jag hade valt att blunda för konsekvenserna om jag inte hade fått ett pass. Jag vägrade ta in. Nu såg jag det så tydligt framför mig, flygplanet som landade på arlanda, Vårdbiträde på ålderdomshem eller heltid på förskola och sen värsta mardrömmen, heltid som går över i fast anställning och ett liv i fångenskap, lördagskvällar på mobergs, semester på åland, bröllop i skärgården, gift med en rörmokare, barn innan jag är 27, hund, villa och en volvo. Jag kunde känna hur ett liv i fångenskap hägrade bakom nästa internet sida. Remsan som laddade vart längre och längre, men aldrig har väl internet varit så segt. Sekundrarna gick och hela min hjärna var på väg till flygplatsen redan, medan mitt hjärta skrek NOOOOOO!

Skulle mitt liv ta slut här, hela min dröm gå i tusen miljoner små bitar…

… … … Grades kom upp på sidan, panik artad och med skakande händer bläddrade jag nerråt för att stirra tillbaka på ett PC!!! Accounting – PC !! WHAT THE HELL DOES PC STANDS FOR!!! Poängen stod på noll vilket inte bådade gått. Pass-fail, Pass-fail, pass-fail, Jag svävade mellan himmel och helvete i en lång timme. Tog datorn under armen och sprang hela vägen ner till receptionen. Slängde datorn på disken och stirrade panik artat på Blake som tog några steg bakåt och undrade varför jag såg så scary ut.

Efter att i panik utan att hämtat andan för luft försökt förklara hela händeseförloppet, föll Blake i skratt medan han konstaterade att han inte kunde förstå ett enda ord vad jag precis sagt. Chad som stod precis bredvid rådde mig att hämta andan mellan orden. Vi det här laget skrek jag bara ut ”WHAT DOES PC MEAN” !!!! Blake: Personal convict ? Chad: Personal computer… NO! Fel, fel , fel.

I detta läge passerade Nathan förbi jag rusade fram och grabbade tag i hans arm så han nästan tappade 3 vinflaskor i golvet. Efter att alla tre stått och stirrat in på bilden som visade mina betyg utan att se det minsta klokare ut, konstaterade den super smarta Chad att det måste stå för Pass/credit…! Man kan inte ha en blandning av 2 BETYG!!!!! Vid det här laget var jag sekunder från att bryta ihop. Och undrade i panik ”DIDN’T ANY OF YOU GO TO AN AUSTRALIAN COLLEGE”… no

Efter att dragit hela historien om mitt öde som vårdbiträde i Norrtälje. Och Målat upp varje detalj så levande som möjligt. Så vet jag inte om det var för att dom faktiskt insåg vilket hemskt öde det var eller om jag helt enkelt såg helt förstörd ut som dom tog mig på fullaste allvar. Blake började ringa runt på resorten men kammade noll, ingen visste vad detta stod för. Efter att jag föll ihop med huvudet på receptionsdisken. Ringde Blake nummer byrån, medan Chad gjorde allt han kunde för att dela med sig av att det kanske går att blanda betyg ändå. Blake tog reda på numret till mitt college och gav mig luren. Det tog 5 långa minuter innan personen på andra sidan luren tagit reda på vad PC betyder och konstaterade – You didn’t fail the course…

Glädje tårarna var nära, mina drömmar kom tillbaka och positionen som vårdbiträde i norrtälje försvann med mobergs där borta i ingenstans. Mitt liv var tillbaka och om dom inte tyckte jag var konstig förrut så har jag nog nu nått alla gränser när jag hopp dansade ut i jublande toner ur receptionen. Men hur ska man annars reagera när man varit sekunder från döden…

I passed.