Life
Har nu varit här i över 2 veckor men känns som mycket längre! Snacka om att vara helt isolerad, det är som man inte riktigt lever i verkligheten, någon slags låtsas värld.
Nu är security killen borta i 4 dagar så gissa vem som fick hoppa in. Vet inte riktigt vad jag ska göra om det uppstår något bråk eller så, hade minst sagt hoppats på att få något slags vapen i fickan… haha!
Annars så ser dagarna ganska liknande ut, det finns inte ens klockor på detta ställe. Är väl för att få upp semester känslan lite extra. Lite skrämmande dock hur beroende man är av både internet och sin mobil telefon. Det finns ingen mottagning alls att använda mobil telefonen. Endast längst bort uppe på toppen av golfbanan vilket man inte gärna beger sig. Internet är ganska så begränsat det med. Här om dagen försvann all Connection till internet också. Som sagt skrämmande hur beroende man är. Antar att det blir annorlunda efter 6 månader på ön.
Spelade achery på min lediga dag. Kände mig som Robin Hood för en liten stund. Turneringen sen gick dock inget vidare och jag höll mig från att kasta pilen på domaren i ren ilska när han gav mig ett sånt där äckligt ”du åkte ut” leende.
En sak kan man ju säga, jag har lever just nu i sommar året om, flydde Sverige när vintern kom och nu flydde jag även Sydney när den vintern började. Vinter på lindemans Island är inte ens värt ett V i vinter. Vad kan man säga det är sommar väder helt enkelt. Tur att jag inte är kvar när värmen kommer som dom kallar det. Hög sommar här måste vara en stor utmaning att lyckas andas i.
Man tappar både koll på tid och dag när man lever ute på den här ön. Och varje gång man pratar med någon from ”reality” så slår det en varje gång som en chock att det faktiskt finns ett liv där utanför och att det tydligen står måndag i almanackan. Tidsuppfattningen är lika med noll.
Tittade på Mickans blogg idag och såg att dom redan upplevt Sydney nu. Bara av att titta på bilderna hon lagt upp, skapades det en sån där ”home” feeling. För första gången kände jag att Sydney var hemma, och den där lilla tryggheten som också uppstår, när man känner till allt. Började fundera och drömmde mig bort till tiden i Cali. Efter 9 månader i Cali hade jag absolut samma ”hemma” känsla. Undrar hur länge jag kan kalla Sydney för hemma?
kikar in :)
Jadu, du stack från Sydney och vintern till en ännu mindre vintrig vinter du ;) Vill definitivt komma tillbaka till Sydney och Australien igen, så hoppas vi ses då! Nu är jag i Tokyo, ska snart sova och börja utforska staden imorgon.
Att bo utomlands (plugga eller jobba), resa och se saker har i alla fall fått mig att inse att livet kan vara riktigt bra ibland, lite som du säger att man "kommer tillbaka" till verkligheten när man pratar med andra XD
Puss och kram!
