Break down
Det är turister överallt, man kan nästan se dom på långt håll innan man ens insett att dom håller i både karta och kamera. Dom har alla överväldiga blickar och förvirrade kroppspråk. I don't feel like one of them, not anymore. Men det har jag inte gjort på länge.
Idag har jag tillrättavisat 3 stycken kartläsare som alla letade efter gator jag visste precis var dom fanns, ska jag vara helt ärlig kan jag fler gator i Sydney än i Stockholm. Vad säger det egentligen...
Sen slutade turistmötena med tips om barer och resturanger att gå till och på vägen hem kände jag mig lite av en informations källa för turister. Jag kan inte hjälpa det I feel like home.
I LOVE SYDNEY!
Ikväll blir det med högsta sannolikhet sista kvällen på The Gaff och ska jag vara helt ärlig vet jag inte hur jag ska känna längre. Allt är bara för mycket att jag inte vet hur jag ska ta in det. Panic? depression? breakdown? tears? I don't know anymore it's too much. How will I ever be able to leave this place!!!
Har fått två nya housemates från England, hur trevliga å sköna som helst. Dom visste inte vad panncakes on the rocks var, Dom hade inte vart i Darling harbour än eller upptäckt var bästa cafét i Sydney ligger. Dom visste inte att the rocks har marknad varje helg och att Paddys existerar. Dom hade ingen aning om hur man tar sig till Bondi för dom har aldrig upplevt sanden under fötterna ännu eller hur solen skiner ut över havet på kvällarna längst med Manly beach. Heller visste dom inte att Opera huset har en bar som breder sig längst med vattnet med dom bästa drinkarna ever! Dom har inte sett Sydney ännu, dom är fortfarande ovetande turister med ett helt år framför sig. Om ni visste vad jag skulle ge för att få vara dom...
Vart tog tiden vägen ?
Gick runt idag och insåg helt enkelt att jag var lycklig, totalt glad. Skulle träffat Cindy och Amy för lunch men jobbet kallade i sista minuten så det vart inställt. Så jag ägnade tiden åt att bara gå runt i lite affärer och lät bli att tänka. När Arthur ringde och var tvungen att skrika ut i örat på mig om dagen jag bokade min flygbiljett. När jag efter tredje repetitionen hört samma ord då han inte trodde jag uppfattat vad han sa var dagen förstörd och inte blev det bättre av att ägna första timmen hemma med att prata om mitt år i Australien och min hemresa till Sverige med ett påklistrat leende.
Truth is, I FEEL LIKE BREAKING DOWN!!!
I open my eyes
I try to see but I'm blinded by the white light.
I can’t remember how
I can’t remember why
I'm laying here tonight
Everybody’s screaming
I try to make a sound but no one hears me
I’m slipping off the edge
I’m hanging by a thread
I wanna start this over again
So I try to hold
On to a time when
Nothing mattered
And I can’t explain what happened
Idag har jag tillrättavisat 3 stycken kartläsare som alla letade efter gator jag visste precis var dom fanns, ska jag vara helt ärlig kan jag fler gator i Sydney än i Stockholm. Vad säger det egentligen...
Sen slutade turistmötena med tips om barer och resturanger att gå till och på vägen hem kände jag mig lite av en informations källa för turister. Jag kan inte hjälpa det I feel like home.
I LOVE SYDNEY!
Ikväll blir det med högsta sannolikhet sista kvällen på The Gaff och ska jag vara helt ärlig vet jag inte hur jag ska känna längre. Allt är bara för mycket att jag inte vet hur jag ska ta in det. Panic? depression? breakdown? tears? I don't know anymore it's too much. How will I ever be able to leave this place!!!
Har fått två nya housemates från England, hur trevliga å sköna som helst. Dom visste inte vad panncakes on the rocks var, Dom hade inte vart i Darling harbour än eller upptäckt var bästa cafét i Sydney ligger. Dom visste inte att the rocks har marknad varje helg och att Paddys existerar. Dom hade ingen aning om hur man tar sig till Bondi för dom har aldrig upplevt sanden under fötterna ännu eller hur solen skiner ut över havet på kvällarna längst med Manly beach. Heller visste dom inte att Opera huset har en bar som breder sig längst med vattnet med dom bästa drinkarna ever! Dom har inte sett Sydney ännu, dom är fortfarande ovetande turister med ett helt år framför sig. Om ni visste vad jag skulle ge för att få vara dom...
Vart tog tiden vägen ?
Gick runt idag och insåg helt enkelt att jag var lycklig, totalt glad. Skulle träffat Cindy och Amy för lunch men jobbet kallade i sista minuten så det vart inställt. Så jag ägnade tiden åt att bara gå runt i lite affärer och lät bli att tänka. När Arthur ringde och var tvungen att skrika ut i örat på mig om dagen jag bokade min flygbiljett. När jag efter tredje repetitionen hört samma ord då han inte trodde jag uppfattat vad han sa var dagen förstörd och inte blev det bättre av att ägna första timmen hemma med att prata om mitt år i Australien och min hemresa till Sverige med ett påklistrat leende.
Truth is, I FEEL LIKE BREAKING DOWN!!!
I open my eyes
I try to see but I'm blinded by the white light.
I can’t remember how
I can’t remember why
I'm laying here tonight
Everybody’s screaming
I try to make a sound but no one hears me
I’m slipping off the edge
I’m hanging by a thread
I wanna start this over again
So I try to hold
On to a time when
Nothing mattered
And I can’t explain what happened
Kommentarer
Trackback
