Jobb intervju
Idag har jag packat ihop hela rummet kändes det som, slängde kassar med grejer. Man inser inte hur mycket man har förren det är dags att flytta! Kändes som jag kastade bort halva mitt liv, inte riktigt men nästan. Som att allt snart kommer försvinna och tyna bort till ingenting annat än minnen...
Dom sakerna jag har kvar i rummet är fortfarande way too much! Även fast jag gjorde en tredje utränsnig av kläderna som låg hos Emelie och Fabian. Hur noga är dom med övervikt på planet egentligen ?
Emelies flygbiljett är nu också bokad och det blir olika flygplan till Manila för att få det billigaste för båda. Men vi landar nästan samtidigt!
Sen sökte jag något jobb för bl.a. kundtjänst i Stockholm, efter en stund ringer ett svenskt nummer upp mig och det visar sig vara företaget som vill ha en telefon intervju. Och man kan lugnt säga att jag TOTAL SABBADE den. Jag vet inte vad det var med mig jag brukar alltid vara totalt awesome på intervjuer, men min motivation var på botten. Det kändes som att det var ett straff att hon ringde och att hon ville tvinga mig tillbaka till ett liv jag valde at lämna. Som att jag inte kunde bry mig mindre av vad som kom ut från min mun. Jag tänker inte gå in på detalj men min motivation var på botten och vi vet ju alla hur totalt off jag blir när jag inte bryr mig. När hon frågade hur gärna jag ville ha jobbet på en skala mellan 1-10 och jag svarade 2, säger ju nästan allt. 2!!!!!!! hur dum i huvet får man vara!!! Jag behöver ju ett jobb och detta var ingen förskola så vad klagar jag på! ibland blir jag sjukt trött på mig själv, kan jag någon gång handla med hjärnan istället för med hjärtat. Låta logiken ta över känslorna!
Hon ville iaf ha nummret till min referens som hon skulle ringa imorgon. Så jag antar att det inte blir helt illa även om jag undrar vilket företag i världen som vill anställa någon som vill ha jobbet en tvåa utav tio...
Det känns bara så konstigt, everything. Att jag ska lämna det känns inte som det kan hända. Som att en intervju för ett svenskt jobb inte spelar någon roll, även om det borde få mig att känna lycka. I do need a job!
Detta var sista tisdagen i Ausralien, Sista Tisdagen i Sydney. Jag kanske inte sett alla städer i världen men det spelar ingen roll, There is no place in the world like Sydney!
Dom sakerna jag har kvar i rummet är fortfarande way too much! Även fast jag gjorde en tredje utränsnig av kläderna som låg hos Emelie och Fabian. Hur noga är dom med övervikt på planet egentligen ?
Emelies flygbiljett är nu också bokad och det blir olika flygplan till Manila för att få det billigaste för båda. Men vi landar nästan samtidigt!
Sen sökte jag något jobb för bl.a. kundtjänst i Stockholm, efter en stund ringer ett svenskt nummer upp mig och det visar sig vara företaget som vill ha en telefon intervju. Och man kan lugnt säga att jag TOTAL SABBADE den. Jag vet inte vad det var med mig jag brukar alltid vara totalt awesome på intervjuer, men min motivation var på botten. Det kändes som att det var ett straff att hon ringde och att hon ville tvinga mig tillbaka till ett liv jag valde at lämna. Som att jag inte kunde bry mig mindre av vad som kom ut från min mun. Jag tänker inte gå in på detalj men min motivation var på botten och vi vet ju alla hur totalt off jag blir när jag inte bryr mig. När hon frågade hur gärna jag ville ha jobbet på en skala mellan 1-10 och jag svarade 2, säger ju nästan allt. 2!!!!!!! hur dum i huvet får man vara!!! Jag behöver ju ett jobb och detta var ingen förskola så vad klagar jag på! ibland blir jag sjukt trött på mig själv, kan jag någon gång handla med hjärnan istället för med hjärtat. Låta logiken ta över känslorna!
Hon ville iaf ha nummret till min referens som hon skulle ringa imorgon. Så jag antar att det inte blir helt illa även om jag undrar vilket företag i världen som vill anställa någon som vill ha jobbet en tvåa utav tio...
Det känns bara så konstigt, everything. Att jag ska lämna det känns inte som det kan hända. Som att en intervju för ett svenskt jobb inte spelar någon roll, även om det borde få mig att känna lycka. I do need a job!
Detta var sista tisdagen i Ausralien, Sista Tisdagen i Sydney. Jag kanske inte sett alla städer i världen men det spelar ingen roll, There is no place in the world like Sydney!
Kommentarer
Postat av: Anna Lundin Mamma till Lucaz
Hjärtat <3
Trackback
