Crazy night
Igår var det helt galet mycket att göra på Unipackers, min chef har blivit sparkad och hon som brukar ha hand om kvällen istället var sjuk. Min general manager var där men inte så närvarande. Precis alla trodde att det var jag som fått ansvaret och kom springande med alla möjliga problem och frågor. Även efter att jag konstaterat att jag inte var ansvarig och dom fortfarande tittade på mig efter svar så fanns det inte så mycket annat att göra än att ta tag i situationen. När till och med bar managern ville ha godkännande och lösning på uppstående problem så vart det bara att tänka snabbt för att rädda kvällen. Det hjälpte ju inte att det var den mest händelserika kvällen på mycket länge. Efter att sprungit fram och tillbaka i några timmar mellan DJs, barerna och securitas, delat ut drink kort till höger och vänster, hunnit med en anställnings intervju och insamlad database, delat ut betalning till promoters och disskuterat promotion, minglat runt i något som måste vara speedad fart, löst problem vid ingången och en halvt panik artad bar manager som mitt i allt var i ett panik artat tillstånd då han stod handlingsförlamad utan lösning var kvällen över och jag kunde sitta ner i några sekunder. Efter att ha vart tvungen att fatta lite väl snabba avgörande beslut under kvällen och en oförmåga att riktigt hinna tänka igenom dom då pressen och stressen var alldeles för stor så dök min managern för hela klubben upp efter att stället nästan var tomt och klockan stod på senare än jag tänkt. Han stod och disskuterade med bar managern och jag insåg snabbt att han bar managern uppdaterade om kvällens alla händelser och alla ogenomtänkta beslut jag valt att ta istället för att bara låta saker vara då jag aldrig blivit tilldelad ansvaret... Men helt ärligt vad skulle jag gjort då?
Efter att han kallat in mig på sitt kontor insåg jag att jag kunde ligga riktigt illa till...
Tankar om att bli en av alla andra sparkad personal den senaste veckan vände ganska snabbt när han visade sig vara evigt tacksam och tydligen en aning mållös när han bad mig om ursäkt för att bara lämnat allt och konstaterade att jag gjort ett briljant jobb och räddat kvällen. För en stund trodde jag att han ville krama mig när jag kunde pusta ut och smita ut från kontoret mot min underbara säng.
Jag antar att jag precis fick uppleva hur det är att vara ansvarig over everything, hade ju känts lite bättre om man helt enkelt fått vara förberedd. Tror inte mitt jobb är i fara någonstans iaf...
Har dock bara 3 veckor kvar sen är mitt internship over.
Nu ska jag skicka in mitt assignment sen ska jag gå och jobba för Fairfax.
Happy B-Day
Mitt assignment på 2000 ord for industry training ska vara inne på fredag. Och eftersom jag jobbar hela dagen och kvällen imorgon så var det helt enkelt bara att ställa in både intervjuer, database och promotion som jag behövde göra idag för att skriva detta arbete. Inte nog med att jag kommer ha hur mycket som helst att göra imorgon nu sitter jag här och klarar ändå inte av att skriva det där arbetet. Är som att jag totalt glömt bort hur man gör! Klockan är tio över tre och huvudet är inte med mig någonstans. Jobbade på the Gaff till halv 3 igår natt och sen jag vaknade har mitt huvud känns som det ska sprängas, och min kropp känns helt borta. Känns som jag är bakfull eller nåt utan att ha druckit en enda droppe.
Halloween är nu ordnat för Unipackers och jag insåg att det bara är 2 veckor kvar tills dess. Och Gab uppmärksammade mig på något jag inte ens själv tänkt på. Att jag fortfarande säger att det är 4 veckor kvar till jag måste lämna Australien, hm... det kanske har förvandlats till 3 nu.
Still no ticket...
Sist men inte minst ett stort GRATTIS till Lisa som fyllde 21 i Måndags! Hoppas dagen blev super och att du får världens bästa år!! miss u love! 
So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true
Happy Birthday
Har sovit sen jag kom hem vid 5 i eftermiddags. Var helt slut efter jag jobbat på world chef showcase. Varje gång jag jobbar på såna där media bevakade event känner jag ändå aldrig igen alla människor som är meningen att vara kända, som alla andra blir helt uppspelta av. Men det var lite kul då jag faktiskt kände igen en kille från tv. hm, kanske är tv tittandet på gymmet som ger reultat haha! Däremot så åt jag så mycket att jag aldrig varit så mätt, allt var gratis och det var inte som att jag kunde låta bli att äta något sött när dom går fram och tillbaka med dom där helt underbara små sakerna. Alternativen tog aldrig slut.
Jobbade med två personer jag jobbat med förrut för fairfax, dom är mycket äldre än mig men vi jobbar jätte bra ihop. Ägnade halva dagen till att prata om varför jag inte skulle åka tillbaka till sverige. Och i slutet av dagen hade jag fått en halv jorden runt resa i skallen som detour på vägen tillbaka till kylan. Alla ställen dom pratade om som jag bara måste se. Och försäkran om allt jag kommer missa om jag åker tillbaka till sverige nu då jag tydligen aldrig kommer att komma denna väg igen då det ligger way too far away. Gjorde ju inte saken bättre direkt. Dock var tydligen Nya zeeland inget att se och Tokyo ett HAVE TO SEE BEFORE U DIE PLACE in the world. Efter en halv dags disskuterande var jag så borta i min egen drömvärld att jag såg inte ens skymten av snö. Nu är verkligheten tillbaka och jag försöker fokusera på den där Sverige biljetten med alla mina sinnen.
Det är nästan skrämmande hur långt borta allt känns, och det bara glider längre och längre bort för varje dag. Bara att titta på kort från allt man gjort känns som ett helt annat liv, det känns inte ens som i samma värld längre, känns knappt som jag. När jag bodde i Cali var det en annan sak. På något sätt kändes ändå allt så nära fortfarande, som att det var en del av mitt liv. Nu... obeskrivligt. It's just slipping away.
Det är lite läskigt faktiskt när de ända korten du har tillsammans med dina bästa vänner är från så länge sen att du inte ens vill tänka på det...
Sen så la jag aldrig upp något när Thess och Nenne fyllde 24!!!! har redan grattat henne men HAPPY BIRTHDAY AGAIN :) Hoppas du fick en super bra dag !!!
We used to listen to the radio
And sing along with every song we know
We said someday we'd find out how it feels
To sing to more than just the steering wheel
And this is where I grew up
I think the present owner fixed it up
I never knew we'd ever went without
The second floor is hard for sneaking out
And this is where I went to school
Most of the time had better things to do
I wonder if it's too late
Should i go back and try to graduate
Life's better now than it was back then
If I was them I wouldn't let me in
Every memory of looking out the back door
I had the photo album spread out on my bedroom floor
It's hard to say it, time to say it
Goodbye, goodbye.
Every memory of walking out the front door
I found the photo of the friend that I was looking for
It's hard to say it, time to say it
Goodbye, goodbye.
...
You say your sorry but you don't cry
There you crawl with your head held high
Play the angel with the broken wings
Push my buttons and pull my strings
You keep talking me round, you keep talking me round
Leave me senseless
You put words in my mouth, you put words in my mouth
Till I'm defenseless
My first mistake was loving you
My worst mistake was giving you a second chance
Cause you tore me up, and you called it love
You made a fool out of me
My last mistake thinking I wont made the same mistake again
I should have walked away
Gossip Girl
Har hunnit med både gymmet och halva uppsatsen som skulle skrivas. Satt på mitt lilla café där jag alltid går nu när jag inte kan koncentrera mig hemma.
Dom ringde även från Fairfax och nu ska jag jobba på world chefs showcase hela helgen. Tyckte inte det var länge sen jag volontär jobbade på det eventet förra året. Kan inte fatta att det gått ett helt år sen dess! Det var mitt första riktiga volontär jobb då jag insåg att jag var så fruktansvärt rätt med mitt val att jobba inom event branschen. Det är exakt samma event i år enda skillnaden är att jag förra året jobbade gratis nu får jag ca 300 kronor i timmen, inte helt fel!
Har även unnat mig att titta på två avsnitt av Gossip Girl, nya säsongen och det är ju bara så sjukt bra! Bara av att se Nate igen tog det mig tillbaka till Cali, jag och Stina nere i mitt tv rum med varsin chai från starbucks bänkade framför gossip girl totalt besatta av Nate. haha!
Oh when I lock back now
That was seemes to last forever
And if I had the choice
Ya - I'd always wanna be there
Those were the best days of my life
Man we were killin' time
We were young and restless
We needed to unwind
I guess nothin' can last forever, no
And now the times are changin'
Look at everything that's come and gone
Those were the best days of my life
Jobb, jobb
När jag ändå skriver om detta så är det ju inte brist på alternativ jobb någonstans för min del. Fick ett samtal från kryssings företaget när jag inte svarat på messet på några timmar. Där han erbjöd mig en extra bonus per vecka på ytterligare 100 dollar av den han redan erbjudit plus att jag skulle få en egen jobb bil att köra när jag vill. It never ends does it...
Nu är det iaf fredag och jag ska börja skriva min praktik uppsats då tiden rinner iväg! ska vara klar om endast en vecka. plus att jag måste göra lite annat jobb på datorn. Detta blir en "rolig" ledig dag för min del. Tänker dock börja med gymmet.
Hoppas livet i Sverige är mindre stressfullt och lite mera lugn.
Jobb
Var gruppintervju på en bar i kings cross, insåg dock ganska snart att mina tankar med cross promotion och sälja biljetter till kryssningarna samtidigt som jag promota för unipackers inte skulle gå vägen, då detta var på torsdagar med och detta företaget hade samarbete med The Gaff som är våran competitior, dit dom skickade alla sina för efterfesten. Och jag vill ju såklart att dessa människor ska komma till unipackers efter kryssningen så våra vägar gick isär där. Efter en stunds pratande erbjöd han mig istället ett jobb för dom om jag lämnade unipackers. plus högre lön! jag tror dom exakta orden var "whatever unipackers is offering you, I will give you more". Jag blir bara knäpp av detta. Dock behöver jag inte fundera så länge på erbjudandet då jag omöjligt kan lämna unipackers nu när inte ens min chef är där. Det skulle bli lite av en katastrof. Dessutom så är Home där jag jobbar Sydneys största nattklubb och att gå över till något företag som jobbar med party kryssningar och pub rundor känns lite som ett steg nerråt, Trots pengarna. Känner också att jag vill vara med och styra upp kvällen igen innan jag lämnar för något annat...
Sen har vi ju den lilla detaljen att jag ska sitta på ett plan till Sverige om 4 veckor!!! Vilket ingen verar tro ska hända då Stina inte är ett dugg exalterad och entonigt rycker på axlarna när hon säger att "men det är ju bara för att du inte kommer komma". Båda Fabian och Emelie börjar gå in på samma bana och jag antar att jag måste boka den där biljetten om folk ska börja tro mig... Maybe tomorrow.
La ut en jobb annons igår och det är väldigt roande att läsa alla personliga brev och Cv som kommer in. Finns så många backpackers som har otroligt dålig engelska och längst ner i CV et står det. FLUENT ENGLISH! och en del sätter även detta som styrka till jobbet i sitt personliga brev, haha. Det är ju tur att man har nåt att roa sig med.
Har även varit lite nervös att bli fast i Sverige, inte få nåt jobb när jag pratat med andra. Har bara hittat förskole jobb och andra helt ointressanta saker på arbetsförmedlingen hemsida och jag har inte ens klarat av att söka något av det. Istället bestämde jag mig för att ta kontakt med tänkbara företag på egen hand.
Denna oro försvann dock för någon timme sen då jag blivit erbjuden en månads internship på ett event företag i Sverige för att efter den månaden övergå i fast anställning om dom är nöjda med mig. Dom ska nämligen öppna två till kontor ett i Gävle och ett i Linköping så jobbet skulle innebära mycket resor emellan. Det hade underlättat om jag åtminstone hade känt lite entusiasm eller lite tillstymelse till glädje, I felt nothing! Jobbet var ändå som assistent till projektledaren och jag skulle få helt egna projekt att genomföra. Jag menar BORDE JAG INTE ÅTMINSTONE KÄNNA LITE LYCKA!! men jag antar att dom där jobb resorna till Gävle och Linköping hade förvandlas till lite mera känslor om det stått ett annat land på pappret... vad sägs om London och Paris. So much better. WHATS WRONG WITH ME! seriously...
Jag har inte tackat ja än, sa att jag behövde tänka på saken. Eller dom sa att jag skulle tänka på saken innan jag automatiskt hann tacka nej utan någon tanke bakom det beslutet.
Den första känslan jag fick när erbjudandet kom var... OH NO. Och bara tanken på FAST anställning i Sverige gav mig panik känslor i hela kroppen medan jag såg mitt liv i frihet svepa förbi framför ögonen på mig.
Jag vet att det enda rätta och realistiska är att tacka ja då jag ändå måste åka till Sverige, maybe tomorrow...
K A O S
Min chef har lämnat utan att meddela någon för familje trassel på Nya Zeeland. Management teamet på klubben går omkring med mord i blicken och stressfullt kroppsspråk som får en att nästan vilja bryta ihop på en gång. Hela unipacker kvällen är just nu ett stort frågetecken då det bara var hon och jag som arbetade med den och hon hade det fulla ansvaret för hela kvällen, för att bättra på situationen går hennes dator inte att hitta någonstans så att komma åt mejlen är i nuvarande situation en omöjlighet.
Med både mode tävlingar, bikini och award kväll med TNT magazine som kommer upp och dom tänkbara sponsorerna plus alla entartainment manager från hostels och unis som nu kan ligga där i mejlen och vänta på all möjlig form av berkräftelse går alla runt och total vägrar nämna det vi alla vet. KATASTROF!
Det är som alla försöker hålla samman och hitta en vettig lösning men just nu är allt som finns stora frågetecken. Att det inte ens blivit några posters beställda är bara droppen som får allt att rinna över. Nu har jag iaf försökt ta tag i halloween så vi kan ordna ett halloween party för unipackers för att dra folk! Vilket inte är det lättaste eftersom dom två andra managerna ansvarar för helt olika kvällar och har tusen saker att göra själva. Vilket innebär att jag just nu inte har någon chef alls. Men det verkar som jag kommer jobba för chefen som har hand om lördagarna i brist på annat. Även fast hon knappt hinner med sitt eget.
Vet inte om min chef nu kommer bli sparkad när hon har tänkt att infinna sig igen, när nu det blir... Och vad som händer med mitt internship är ju ett ännu större frågetecken.
Idag har jag spenderat dagen med att springa mellan Sydneys alla city hostels, försökt få kontakt med entertainment managers och allmännt promotat, utan posters... för att halv springa tillbaka till kontoret uppdatera excel filer, svara på mejl och känna mig halvt stressad för att vänta på tjejen jag skulle gå till kings cross med... som till managern för lördagarnas stora glädje inte dök upp. Hon såg ut som hon inte visste om hon skulle explodera eller helt enkelt sjunka genom golvet. Hon valde att skicka iväg mig på egen hand vilket innebar promotiens för hela klubben, alla kvällar. Och att samtidigt ansvara för mina egna promoters och mina egna uppgifter är på gränsen till att bryta ihop av stress.
Det verkar inte heller som att dom kommit närmare en lösning snarare såg dom ännu mera förvirrade ut när eftermiddagen närmade sig.
Imorgon kommer det ju bli jobb från 9 på morgonen till 1 på natten non stop kan jag säga på en gång då det är unipackers night.
Annars har jag en jobb intervju ikväll på Soho bar i Kings cross, där dom söker promoters av nåt slag till ett extra jobb, Just nu känns ju ett extra jobb väldigt långt borta men lika bra att gå för att skapa lite kontakter, är ju i samma bransch så man vet aldrig om det kan vara värdefullt. Sen tänker jag hinna med gymmet för att helt enkelt koppla bort jobbet i åtminstone en timme innan jag ska hem och sitta halva natten med att registrera database, lägga upp jobb annons och registrera kontakt details från dagen arbete. It's a wondeful world isn't it ?...
Public Holiday
Nu har jag precis varit på gymmet, skulle ta en yoga klass efter jag tränat på maskinerna men klasserna var inställda för att det är public holiday idag.
Sen så lever jag på tonfisk för tillfället, jag menar det är det enda nyttiga goda jag riktigt kan komma på. Och nu gör jag en röra som är så god!! okej Stina vad som händer nu brukar inte hända och du kommer troligtvis tro att någon hackat mitt konto men whatever här kommer Emelies recept HAHA!
Jag blandar två små burkar tonfisk som är smaksatta, blandar i hackade champinjoner i burk, tomat, lök, taco sås, gräddfil och basilika. Och steker alltihoppa. Sjukt gott!!! sen kan man till och med lägga det på macka, vilket jag försöker sluta med då bröd inte är det bästa...
Sen så jobbade jag på strippklubben igår, låt oss säga att ett litet missöde ledde mig in på scenen med en full klubb som väntade på att jag skulle börja klä av mig, för att sedan sluta med att dom älskade mig så mycket att dom erbjöd mig löneförhöjning för en "liten" uppgradering. Nog att jag gillar att gå vidare i karriären och löneförhöjning är ju aldrig fel, men på strippklubb betyder detta en helt annan sak. Jag kan erkänna att jag tvekade för några sekunder då jag såg alla pengarna framför mig och allt jag kunde göra med dom... Och sättet dom la fram tjänsten på lät inte heller så illa, innan jag slog mig själv och vaknade till liv.
Kvällen slutade dock med några inte så trevliga killar som erbjöd mig en helt annan sorts arbete för helt andra summor pengar. Jag somnade tryggt i min säng,
Just a normal day of my life I guess...
Sunday
Så jobbet på stripp klubben vart inte av igår utan ska dit ikväll istället. Har jobbat hela morgonen och eftersom man ställde fram klockan en timme så förlorade man ovärderlig sov tid på morgonen, är inte heller van av att gå upp så tidigt när jag jobbar då jag vanligtvis inte brukar vara på kontoret förren vid 11 am, vilket är helt underbart skönt. Jag är helt klart mer en natt människa. Men café tiderna är inte riktigt så självstädiga. Sen var det självklart den mest busy dagen någonsin vi hade inte ett bord ledigt och jag sprang verkligen mellan utomhus borden,kassa apparaten och servering. gästerna måste trott att jag blivit knäpp! men vad skulle jag göra då när vi bara var två som jobbade. GALET!
Nu har jag även bestämt vad jag ska vara på halloween, en genie! har sett värdens gulligaste rosa kostym som jag bara måste köpa! sen efter att Emelie kritiskt tittat på mig när jag kom med den underbara iden att hon och Fabian skulle vara Pretty woman och Richard Gere och på hennes vanliga snälla sett total dissat mitt klockrena förslag. Så insåg jag att dom sulle vara Grease istället, tror att jag nästan har fått över Emelie på samma spår...
Det är ungefär 4 veckor kvar och jag total VÄGRAR tänka på det. Även fast det inte går så bra. Sanningen är den att jag aldrig trodde något skulle bli jobbigare att lämna än Californien, jag hade fel... Detta är på en annan nivå och jag kommer stor gråta i 22 timmar på flygresan bort från mitt eget liv. Stackars dom som sitter bredvid...
Ikväll blir det bästa stället i Sydney - Pancakes on the rocks!!!
Om ni är i Sydney don't miss this place for anything in the world!!
Lördag
Lördag...
Då var paketet till Lillasyster skickat, har haft det nu sedan förra julen så både julklapp, alla hjärtans dag och födelsedags present i ett. Men det heter väl bättre sent än aldrig ? ...
Sen att det kostade 300 kronor bara frakten tänker jag inte ens kommentera!
Har jobbat hela morgonen på cafét och man kan minst sagt säga att det var busy busy! nu känner jag mig helt död, kanske inte är så konstigt eftersom jag inte kom i säng förren 2 AM igår natt och upp alldeles för tidigt! imorgon blir det jobb igen, dessutom ska klockan ställas fram en timme i natt så då blir det ännu tidigare...
Blir nog till att sova en stund och sen ska jag försöka orka till gymmet innan det är dags för jobb ikväll... på strippklubb!
Försökte både vrida och vända på situationen utan att hitta någon lösning, så nu är den stora frågan vad jag ska ha på mig, tar min vanliga café top och vägrar sätta på mig något annat !
Wish me luck !
Fredag
Vaknade alldeles för sent och kom inte iväg till gymmet förren halv elva, men det är väl så när man jobbar natt.
Min chef vart tvungen att åka till Nya Zeeland idag så gårdagen var lite crazy minst sagt och den nästkommande veckan kommer bli ännu värre då det bara är jag och hon som jobbar med unipackers på dagarna. Vilket betyder att jag får dubbelt så mycket jobb när jag måste ta hand om allt i princip. Att det inte går att nå henne gör ju inte saken bättre...
Men men, Keep smilin', keep shinin'
Ny dag
Imorse vaknade jag vid 9 men låg kvar i sängen till 10 tiden då jag begav mig till gymmet för att gå på bandet i en timme, sen min personliga instruktör berättat att man måste träna minst 40 minuter för att det ska ge nåt... toppen!
Jag kan erkänna att jag hatar gym, jag gillar det inte någonstans. Jag menar i vanlig idrott som fotboll har man ju motivationen av att vinna och det gör att man pressar sig själv. Man har nåt att kämpa för som betyder något. På ett gym är det ju bara smärta att sitta i dom där maskinerna och det är ju så fruktansvärt tråkigt! Tom löpbandet med intressanta tv program gör mig rastlös, jag menar man kommer ju ingen vart!
Nu har jag fått ett program jag ska göra 3 ggr i veckan. Det är ju tur att det finns rolig gruppträning iaf...
Annars så har Emelie jobbat som en galning så vi har inte setts så mycket den senaste veckan, så idag vart det lunch i Hyde park och lite shopping. Inte helt fel!
Nu ska jag gå och jobba!
Flygbiljett
Så gick tankarna imorse, efter alldeles för många bortträngnings försök och ignorans till det faktum som jagat mig nu i veckor, Jag behöver köpa en flygbiljett. Och dom senaste dagarna har inte den där förnekelse taktiken funkat då det sakta gått upp för mig att Oktober nästan är här och det är 4 veckor kvar! Om ni kunde känna ångesten och lite av den panik som tar över min kropp bara av att skriva orden... Om ni kunde känna. Då skulle ni skrika mig rätt upp i ansiktet att aldrig någonsin köpa någon flygbiljett så länge det inte är en retur på andra sidan till en annan plats i världen som inte heter Sverige och vinter.
Förnekelse måste vara en av dom bästa egenskaper vi har, en väldigt pålitlig försvarsmekanism. I början inser du inte ens att du förnekar, allt bara händer av sig självt. Sen inser du att du har förnekat och då fortsätter du ignorera och radera med vilja. Sen hinner både tiden, verkligheten och livet ifatt dig och du inser att det inte gick att radera, it's still there right in front of you. En hotande verklighet som du måste svälja. Och när du svalt verkligheten då är det enda kvar att ta tag i det och göra det enda rätta. Step up and face it!
Det var så jag tänkte när jag vaknade imorse, IDAG ska jag gå in och boka flygbiljetten innan jobbet. Hamnade på 2 November tänkte att det var en märklig "tillfällighet" då detta var exakt samma dag jag lämnade Californien för Norrtälje...
Jag stannade inte när dom frågade efter betalningssätt, jag stannade inte på fälten av person uppgifter eller stolsnummer, Jag stannade inte på några sidor av kontaktuppgifter över huvud taget. Jag kunde helt enkelt inte klicka på första knappen ens. Mina armar var förlamade och mitt medvetande var inte riktigt med mig. Jog slog ihop datorn och gick till jobbet. Ignorera och radera...
Sen slog det mig, hur klarade jag av att boka flygbiljetten från Californien? Tankeverksamheten gick på högvarv och jag slogs mellan aningar om att jag kanske inte riktigt visste bättre och att jag fortfarande var så naiv att jag trodde att Sverige skulle bli underbart igen, just home. Sen såg jag bilden så tydligt framför mig.
Jag i köket på Avila road, den stora datorn och en helt vanlig morgon för att kolla mejlen. Då den bara lyste tillbaka på mig, Flygbiljetten. Bokad och betald av au pair organisationen. Det fanns ingen återvändo och alla alternativa vägar var långt förbi. Allt var ordnat och klart allt jag behövde göra var att infinna mig på flygplatsen med mina väskor. It was the end of no return.
Denna tillbakablick i mitt minne gynnade ju inte min nuvarande situation direkt då jag varken har någon organisation eller kontaktperson som kan ordna allt åt mig. Och att läget dessutom är annorlunda än förra gången jag skulle styra mot Sverige, det året hade jag ändå en stor del av mig som faktiskt ville tillbaka, Nu är läget lite värre...
Jag skulle ju helt enkelt kunna be Emelie att boka den åt mig, bara ge henne mitt kort och vägra titta, bara låta det hända. Men det gick ju så bra förra gången när den tänkta praktiken skulle äga rum i Sverige och jag bara behövde skriva Sweden på pappret. Vet inte hur många gånger det rycktes ur Emelies händer i sista stund för att i slutändan tvinga mig själv att titta åt andra hållet medan sweden sakta skrevs ner på mina önskemål...
Vi vet ju alla vart det slutade, Min vilja var starkare än orden på pappret som slets ur händerna på den stackars handledaren som skulle utvärdera mina svar. Pappret hamnade i någon container någonstans och jag hamnade i Sydney...
Nu är ju dock inte valmöjligheterna lika stora denna gång. Men jag tror att alla möjligheter och tillvridna situationer har snurrat runt i huvet som en möjlig utväg som inte heter Sverige. Jag har försökt mig på i tankens värld alla lösningar som finns i hela världen och just när jag tror att jag fått upp ett möjligt spår stirrar verkligheten tillbaka på mig som ett hotfullt faktum. Ett faktum som sakta leder mig tillbaka till den där knappen på datorn.
Först var det Oktober, nu är det November. Not even I can go any further then that. November...
It's not like the world will dissapear, It's not like the whole planet will stop existing, it's not like it's the end of the world in any kind of way. It's not like I will die, it's not like anyone will die or any bad will happen at all. It's not like our lifes are hanging on it, it's not like a bomb will explode. So why is it so hard to press one single button then ? ...
Om ni kunde känna vad jag kände, Om ni kunde leva som jag lever, Om ni kunde ha förmågan att gå igenom Hyde park varje morgon och känna solens strålar i ert ansikte. Om ni kunde känna glädjen att faktiskt gå till jobbet. Har ni älskat ert jobb så mycket någon gång att det är lätt att studsa upp ur sängen på morgonen. Om ni hade suttit på samma café varje vecka och känt hur sommaren i Sydney var på väg, om ni kunde träffa alla människor jag träffar och känna varje känsla som isar genom min kropp bara av att se dessa flygsidor på internet. Om ni kunde känna vad jag kände då skulle ni svurit dyrt och heligt att jag måste stanna och gått genom eld för att stoppa mig.
Det spelar ingen roll hur mycket press, utmaningar eller stress som kommer med allt. Jag sväljer det gärna alltihoppa, jag tar till och med jobbet på strippklubben om jag måste, om någon bara kunde radera denna framtid. It can't be mine.
Home is where the heart is...
Strippklubb
Det är så jag känner just nu, är lite i ett chocktillstånd för tillfället. Fick ett nytt jobb härom dagen, bara ett extra jobb i en nattklubb som servitris. Vilket lät jätte bra när jag pratade med henne, då det var cash in hand och jag kunde jobba precis när jag ville i princip. Inget fast schema vilket passar mig perfekt! Så vi bestämde att jag skulle komma och jobba på lördag klockan 8 pm för mitt först shift. So far so good...
Idag skulle jag kolla upp den exakta addressen på internet, gick in på klubbens hemsida och fick lite av en chock upplevelse. Efter att för tionde gången försökt hitta en annan klubb med samma namn fick jag helt enkelt inse att jag var på helt rätt ställe. Men sen kanske jag borde anat nåt när klubben går under namnet showgirls...
STRIPPKLUBB, off course!
Nu sitter jag här ganska så mållös och vet inte vad jag ska göra, Kan inte riktigt avboka shiftet nu och att inte dyka upp känns bara helt fel! Jag trodde aldrig jag skulle uttala dessa ord men på lördag ska jag jobba på strippklubb i kingscross...
Snart kan jag med all säkerhet säga att jag jobbat inom alla tänkbara områden, Kanske dock utesluter detta från mitt CV...
Vad har servitriser på strippklubb på sig när dom jobbar?
New week
Nu till Stina och Alex close your eyes and don't read the following part HAHA !
På onsdag har jag bokat tid med min personliga tränare på gymmet, så efter det kör jag äntligen igång med träning! känns verkligen som min kropp behöver det ! Sen så har jag så mycket ilska i mig just nu så jag tror att boxning kommer väl till pas GAH!!!
För övrigt fick jag precis reda på att det redan varit val i Sverige och att moderaterna vann, Så insatt var jag på den svenska nyhetsfronten... plus att sverige demokraterna? vart invalda i riksdagen... nu är ju inte jag insatt i politikens värld någonstans, det kan vi nog alla konstatera instämmande. Men är det inte detta parti som bara vill ha svenskar i Sverige?...
hospital
Efter tredje gången på sjukhus detta år så tänker ja inte längre säga att det iaf inte kan bli värre. Var tydligen inte någon vanlig influensa eller något sånt normalt jag hade. Igår pa jobbet fick jag sjukt ont i magen. Slutade med att jag låg halvt skrikande inne på kontoret då smärtan var så fruktansvart olidlig. Svimmade fler talet gånger bara av smärtan i magen och väl pa akuten fick jag massa morfin och dropp. Efter det var jag ganska bortdommnad istället.
vad dom trodde var blindtarmen först visade sig vara urinvägsinfektion som nästan nått njurarna. Fanns ingen plats på sjukhuset så dom skickade hem mig igen med medicin, nu kan jag varken äta eller dricka. Och det är bara att krossa fingrarna och hoppas att medicinen hjälper. Dom kunde inte säga säkert då det hade gått så långt redan. Ska jobba imorgon kväll och jag ber om ett under att det ska funka att äta imorgon...
Flytt
Har jatte nara till bade gymmet och Emelie nu sa det ar ett stort plus! Sen sa kan man latt ga ner pa stan sa jag ska inte klaga. Har dock inte borjat trana annu da jag fortfarande kanner mig lite halv dalig. Som att det inte riktigt vill slappa.
Ikvall jobbar jag fran 7- 1 AM pa Unipackers, Sen ar jag ledig imorgon.
Hell
Frågan är hur mycket ska man egentligen behöva stå ut med...
Idag måste jag till UNSW, men först kontoret. Dock känns det lite bättre är mest hela huvet som snurrar runt.
Wish me luck!
Sick
